Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Israelssons skinnväska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tack, Per, tag han konjaken, som är öfver! Nu måste
jag i väg! sa’ patronen och for åt sitt håll.
Per i Skinnarbo stoppade ner auktionsprotokoliet i sin väska,
drack i sin snålhet ur det sista i konjaksbuteljen och gaf sig af
på hemvägen.
Men när han kom in i Klockebo bokhult, var det skumt, och
Per var inte riktig i skallen heller. Hufvudbryet och konjaken
och brist på mat under dagen, allt detta pröfvade den gamle
girigbuken, så att han kände sig knäsvag och i stort behof
af hvila.
Kvällen var vacker, och månen silade ner sitt silfversken
mellan de stora bokarnes kronor.
— Det är så godt att jag lägger mig och hvilar en
vändning! tänkte Per och kastade sig under ett bokträd samt lade
den digra skinnportföljen, som innehöll en god del af hans
jordiska håfvor, under sitt tunga hufvud.
Han somnade snart, somnade djupt och dvallikt samt
vaknade inte förrän framåt ottan, då han väcktes däraf, att ett af
Klockebo stora svin, hvilka släppts ut åt hultet för att äta
boknötter, stod och rotade honom i ansiktet med nosen.
Per blef förfärad och rusade upp som en raket.
Men då han grep efter sin väska, den kära skinnväskan, hans
lif, hans Gud, hans allt, så var hon borta. Håren reste sig på
hans hufvud, och han hof upp ett rysansvärdt vrål.
— Mi’ skinnväska, hva’ i himlens namn ä’ mi’ väska?
skrålade han gång på gång.
Men han fick bara ett »uff» till svar, och då han tittade sig
omkring, fick han se hur en stor sugga stod en bit därifrån och
mumsade på själfva klaffen till väskan, det enda, som återstod
af henne, medan de andra svinkreaturen här och där i buskarna
höllo på att förtära auktionsprotokoll, reverser, räkningar och
allt annat, som väskan innehållit.
Per for omkring som en galning, men ingenting kunde han
rädda. Allt var uppsvulget eller förtrampadt, och af de två sista
dagarnes auktionsprotokoll kunde han inte finna det bittersta spår.
Den arme Per i Skinnarbo blef såsom en besatt och ville i
sin hiskliga vrede och förtviflan döda svinen, sprang på än det
ena och än det andra, sparkade dem och skrek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
