Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Inga Lisa och Fyllerydsgubbarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men en höstnatt inträffade det ett stort spektakel i deras hus.
Inga Lisa var borta på »samling» i Svinarum, och innan
hon gick, hade hon platt förglömt att sätta fram mat till Peter.
De lefva nämligen ensamma och ha’ hvarken tjänare eller barn.
Nå, Peter kom hemstöflandes vid elfvatiden och fann huset
öde och tomt och skafferiet låst.
Då ilsknade han till.
— Ho’ har så många gånger låtit mig ligga vall, så det
kan rätt inte va’ för tidigt, att ja’ betalar henne för gammal
ost! murrade han samt låste till och bommade bägge dörrarna.
Sen kröp han till kojs.
Där låg han se’n och snusade och sof så djupt och tungt,
att det gick nog åt omkring en half timme, innan Inga Lisa, som
kom hem bortåt tolftiden, lyckades få lif i honom, och ändå förde
hon ett hiskligt regemente och väsen emot dörrar och fönster
och hojtade och gormade värre än en hel sockenstämma.
Omsider vaknade dock Peter ur sin syndasömn och
brännvinsdvala, och när han började befara, att hon rent skulle rifva ner
hela stugan, om hon finge hållas lite till, så glänte han slutligen
på fönstret, förmanade hustrun och sa’:
— Gack du dit du ä’ kommen ifrå’! Där du ä’ om kvälla’,
där kan du va’ om nättera, din rännarekäring, för här slipper
du inte in!
— Hva’ ä’ dä’ för prat? Öppna du tvärt, annars...
— Ja, så har du sagt åt mig hvarannan natt i femton års
ti’! Nu ä’ dä’ min tur. Gack du och låna hus hos »dina bröder
och söstrar»!
Men då tog det eld i Inga Lisa på rena allvaret.
— Dä’ ä’ skellnad på mäj å däj, din föllestöfvel! Ja’ går
ut å lofvar lammet, men du går ut och super, du rödtrynade
och bölande oxe i Basan. Vet du dä’, du, att du supit opp mitt
möderne och hela skogen och två ängsskiften, du sure lajinge, du
stinkande sugga där, och öppnar du inte bums, så ska’ fan ta däj,
ditt grömma åbäke — ja’ skulle inte så syndigt svärja i mitt nya
nådastånd, din fördömda brännvinstratt, för dä’ ä’ du, vet du dä’!
— Dä’ va’ hundan hva’ du öfvat opp dina predikogåfvor på
den korta tid du varit väckt! Gå på du, gå på hela natten äss
du vell — men in slepper du inte! flinade Peter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
