Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad orätt fås med sorg förgås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och efter den betan flydde man Johannes än mer.
Han hade svårt för att få tjänstefolk, och skulle han ha
»hjälpe», fick han betala mer än någon annan, så det tärde och
gnagde dagligen på hans medel på alla sätt och vis.
Hade inte hans styfdotter varit en så snäll och rar flicka,
som hon var, hade han säkert aldrig kunnat, för sitt dåliga ryktes
och sitt vilda illvetts skull, ha någon dräng.
Men nu var det så lyckligt för honom, att Anders Bom
tjänade kvar där år efter år, bara för det han tyckte om tösen.
Och denna å sin sida bedyrade, när Anders menade på, att
han ville flytta, att hon skulle gå på hufvudet i gölen samma
dag, han droge sin kos.
Emellertid började det gå allt mer och mer bakut för
Johannes.
Det var som förgjordt för honom. Jämt och samt miste han
kreatur, och ständigt fick han dålig äring. Var det torrt på
våren och försommaren, så att jorden rent af liksom skrek efter
regn tills det kom ett åskväder, så var det nästan säkert, att
åskbyn rusade öfver ägorna på Hökensås utan att släppa ner en
droppe vatten, förrän den kom en half fjärdingsväg bortom
Johannes’ åkrar, för så vidt den inte hade hagel med sig, ty i så
fall hände det mångfaldiga gånger, att de svarta molnen stannade
en vändning öfver Hökensås och laddade ur sig sitt
fruktansvärda innehåll och förhärjade hans säd.
Det hvilade, som folket sa’, ingen välsignelse öfver Hökensås.
Johannes fick lof att inteckna gång på gång, men pengarna
gingo som de kommo, Gu’ vet hvart.
— Jag tror, sa’ Anders ibland, att om husbonden rätt nitade
fast sedlarna med fyrtumsspik vid väggarna, så gingo de ändå
sin kos.
Omsider började Anders förstå, att det inte gärna kunde
hålla ihop länge till för Johannes, och han hörde sig därför om
efter ett torp eller ett litet arrende samt sa’ en dag till
Johannes, att han tänkt flytta den följande 24 april, och att han
hade för afsikt att gifta sig.
— Hvem ska’ du gifta dej mä’?
— Med Kristin, eran styfdotter. Vi ä’ öfverens om det!
svarade Anders frimodigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
