Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mism, hänvisat till den möjligheten, att
mänskligheten en gång i framtiden skulle kunna träda i
förbindelse med andra himlakroppars invånare och åt
dem testamentera resultatet av det kulturarbete som
utförts på vår planet. Den andliga kulturen skulle
på detta sätt kunna fortplantas genom världsalltet
ungefär som enligt den Arrheniuska
panspermiteo-rien det organiska livet sprides till de olika
världs-kropparna i mån av deras beboelighet, likt fågeln
som hoppar från kvist till kvist, och den kontiunitet
i kulturutvecklingen, som i så rikt mått kunde
ersätta den individuella upplösningen, bleve då en
verklighet. Men även om man villigt medger, att de
tekniska svårigheter, som för närvarande uppresa
sig mot en förbindelse med invånarna på andra
himlakroppar, ej kunna betraktas som avgjort
oövervinneliga, så finns det dock en annan
omständighet, som ställer tanken på kulturarbetets
kosmiska kontinuitet i en högst fatal dager. Det är
den ändlöst långa tidrymd, som ligger bakom den
period, vari vi nu leva, den s. k. evigheten a parte
post. När utvecklingsoptimisten entusiastiskt visar
på den obegränsade tidrymd, som vi ha framför
oss, kan man dock med ett visst berättigande
hänvisa på det faktum, att vi redan ha en evighet
bakom oss: i detta universum, som redan genomlupit
en evighet, har utvecklingen, för så vitt vär
erfarenhet sträcker sig, ej hunnit längre än till de
barbariska tillstånd, som för närvarande råda på vår
planet. Vilken tragikomedi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
