Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför allt en för alla gemensam bottenskola och
fullkomlig skilsmässa mellan stat och kyrka. Så
länge dessa enkla fordringar icke blivit
genomförda, så länge blir den tyska enheten endast en
chimär, som förr eller senare kommer att bittert
gäcka oss.
I och för sig äro ju dessa uttalanden av den
tyske professorn icke så värst originella, men i ett
officiellt festtal på kejsarens födelsedag verkade de
dock tämligen överraskande även på dem som till
fullo skriva under dem. Men professor Plate hade
ännu skarpare saker att servera. Bland annat
riktade han ett i formen urbant, men sakligt mycket
skarpt angrepp mot Kielerbotanikern Reinke, som
nyligen gästat Berlin och därvid hållit en serie
apo-logetiska föredrag som särskilt riktat sig mot
Häckel och det modärna fritänkeriet över huvud. Den
hårdhänta kritiken av Reinkes fromlerier verkade
så mycket pikantare, isom det är en offentlig
hemlighet, att Reinke hållit sina föredrag i Berlin på
direkt anmodan av kejsarinnan. Under sin
polemik mot Reinke fick Plate bland annat tillfälle att
beröra frågan om själens odödlighet: om vi, yttrade
han, noggrant studera en hund, en katt, en apa, så
finna vi alltid, att dessa djur tänka, att de ha
minne, böjelser och antipatier, att de med ett ord
äga en själ av vår själ: äro vi odödliga, sä måste
dessa varelser också vara det. Och efter att med ett
par ord ha avfärdat den mosaiska
skapelsehistorien, proklamerade Plate slutligen den kätterska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
