Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta tal är ju ganska förståndigt, men man kan
knappast säga, att det bär vittne om någon högre
grad av filosofisk kultur. Att det i främsta
rummet varit Darwins genom naturforskningen
skolade kritik, som gjort honom till fritänkare, synes
tydligt nog av följande uttalande, som likaledes
härrör från hans ålderdom och i flera avseenden
är karaktäristiskt för den store naturforskaren. Här
heter det: ”Jag vill blott säga, att omöjligheten att
föreställa sig, att detta storartade och underbara
världsallt med oss medvetna varelser skulle ha
uppkommit genom en slump, synes mig vara ett av
huvudbevisen för guds existens; men om detta är
ett bevis av verkligt värde, har jag aldrig varit i
stånd att avgöra. Jag vet mycket väl, att om vi än
antaga en första orsak, så grubblar ändå vårt
förnuft över varifrån denna orsak kom, och huru den
uppstod. Därvid kan jag icke bortse från den
svårighet, som det oerhörda måttet av lidande i
världen erbjuder. Jag känner mig också till en viss
grad manad att böja mig för de många förträffliga
mäns auktoritet, som fullkomligt trott på gud; men
jag inser sedan strax, vilken svag bevisgrund detta
är. Den säkraste slutsatsen synes mig vara den,
att hela ämnet ligger bortom människans
fattningsförmåga; men vad människan förmår, det är att
göra sin plikt.”
Här ser man tydligt, huru naturforskarens
skepsis gent emot obevisade påståenden slutligen
mynna ut i filosofisk agnosticism, medan samti-
Utkast och silhuetter. — 9,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
