Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finns det bland Levertins poetiska alster en elit,
som tillförsäkrar sin skapare ett aktningsvärt namn
bland det modärna Sverges diktare.
Men med allt erkännande av den avlidne
skriftställarens förtjänster vore det även nu oriktigt att
förtiga, att Oscar Levertin som skribent haft sina
betänkliga skuggsidor. Det är oridderligt, att
anfalla en död man, som ej kan försvara sig; men
det är smaklöst och fegt att, när man framställt
allvarliga anmärkningar mot en skribent, då han
levde, stryka ut allt detta med hartassen, därför att
mannen är död. Och just nu, när rökelsemolnen
till den dödes ära stiga mot himlen från Ystad till
Haparanda, bör det dock även sägas ut, att det i
denna av lärdom och skönhet glittrande diktarsjäl
dock fanns döda punkter och tomrum, som gjorde
honom oförmögen att förstå och känna en del av
de livsvärden, /som för germanen äro de väsentliga.
Delvis torde detta stå i samband med Levertins
egenskap av främling och semit, men det torde
också vara till en del ett utslag av rent individuell
ytlighet. Hans främlingsskap röjer sig redan i hans
språkbehandling som prosaist. Hans stil är livlig,
fyndig, färgrik, medryckande; men ofta, icke minst
i hans eissayer, händer det, att skaldens kärlek till
modersmålet eller som han själv kallar det,
moderspråket, urartar till ostentativ och bullersam kurtis,
som ej isällan mynnar ut i en flagrant smaklöshet,
eller för att åter tala Levertinskt, i ”en ström av
kristalliskt vällande ord”. Och denna ryggradslös-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
