Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smådrag, som ge vid handen, att Axel icke blott
varit en ”kvicktänkt och yster” parvel, utan även
ägt en för sina år ovanlig företagsamhet och energi.
En dag, berättar modern, hade barnen fått nya
förskinn, och farfadern, som tillfälligtvis kom på
besök, lovade då Axel, som var hans specielle
gunstling, att när han slitit ut det förskinn, han hade på
sig, skulle han av honom få ett nytt, ännu vackrare.
Knappt hade gubben yttrat detta förr än Axel, som
då ännu ej fyllt fyra år, kastade sig på magen för
att strax slita ut det han hade och kunna ta farfar
på orden. Kort därpå tog farfadern honom till det
närbelägna Stömne, och här synes hans krigiska
lynne för första gången ha gett sig tillkänna. Det
var en flicka vid namn Angelina, tre år äldre än
Axel, som stundom retade honom så att han ”flög
på henne som en hök”, och när hon fegt flydde,
ställde sig femåringen på lur med sopkvasten
bakom dörren. Men en ännu värre fiende än Angelina
hade han i en stor och ilsken gris, från vars anlopp
han en gång endast lyckades rädda sig genom att
äntra upp för den höga trappa, som ledde upp till
andra våningen i huset. Där nedanför stod grisen,
upphävande sina hemskaste grymtningar, då det
plötsligt — berättar modern — förnams ett
förfärligt dunder, och när gårdens folk strömmade till,
befanns det att Axel försatt sin dödsfiende ur
stridbart skick genom att från trappans krön slunga
över honom ett stort ämbar med slaskvatten. ”Din
stora kanalje, vad har du gjort!” ropade farfadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
