Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stolt och intelligent ung mans utan relationer,
kamp mot det modärna bourgeoisi-liberala
samhället, som även vi innerst ,så pass hatade, att vi
för-stodo ynglingens tysta hat.”
Danielsson talade ej gärna om denna dunkla
skuggperiod, isom för honom påtagligen har varit
en försakelsens och förödmjukelsens tid och under
vilken förbindelserna med både fästmö och
anförvanter tidtals voro fullkomligt avbrutna. I ett brev
till Elma Sundkvist, iskrivet från Stockholm den 9
okt, 1885, skildrar han sitt tröstlösa läge sålunda:
”Kära Elma!
Jag har icke kunnat förmå mig att skriva förr
än i dag, varöver du nog är stött på mig, men det
kan jag verkligen inte hjälpa. Det blev så tomt
och ödsligt för mig när du rest, att jag knappast
kommit mig för med någonting. Jag har icke
arbetat, roa mig har jag som du vet icke råd till. Vad
har jag då gjort? Ingenting! Jag har gått och
bråkat min hjärna med att i förväg finna svar på
den fråga, som nu för tiden trängt sig på mig med
all makt: hur länge skall det dröja tills någonting
inträffar, som gör slut på mitt nuvarande odrägliga
stillastående? Skall jag ruttna bort som en
dy-pöl? Jag ser snart ingen enda utväg, ingen enda
dörr, varigenom jag kan komma ut och slå in på
en annan bana. Jag känner mig till mods som en
inspärrad. Mina talanger, om jag har några, dö av
tvin sjuka. —–
Din Axel.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
