Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
relse, vilken efter sin sturm- und drangperiod gick
till mötes en tid av stagnation.
Under det halvår Branting och jag därefter
gemensamt redigerade ”Socialdemokraten”, föll aldrig
ett fientligt ord oss emellan. Och detta var
underbart, emedan mina personliga motståndare —
sådana lägger jag mig alltid till med — samlade sin
lilla styrka just bakom ryggen på Branting. Jag
märkte slutligen detta, och hade då intet annat val
än att börja göra förberedelser till flykt.
Om man vill dödligt förolämpa en tapper officer,
så degraderar man honom. Det gjorde
”Socialdemokratens” kontrahentförsamling med mig, då den
slutligen utnämnde Branting till huvudredaktör för
en tidning, som jag mer än någon annan hade
gjort till vad den var. Och hade icke denne
nyvalde huvudredaktör hetat Hjalmar Branting, och
hade han icke själv stått så fjärran från lumpna
intriger, så skulle jag aldrig gjort vad jag då gjorde,
när jag helt enkelt knallade mig i väg.
Det här har jag aldrig förut sagt offentligt, men
jag gör det nu, emedan det någon gång skulle
sägas, och emedan det för dem som känna mig, måste
vittna bättre än mycket annat om Brantings
karaktär, att till och med jag vek åt sidan, då han på
sätt och vis blev min rival, och att jag aldrig hyst
annat än vänskapliga känslor för den, som mina
fiender, för visso icke med hans goda minne, sköto
fram för sig, när de ville tränga ut en misshaglig.
För övrigt begav jag mig från Stockholm, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
