Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsekvent ådömde höga — mycket höga —
fängelsestraff för brott, som enligt lag kunnat få sonas
med böter ända ned till trettiotvå kronor och 66
skil-lingar.
Det var med denna juryernas växlande
beskaffenhet som Hjalmar Branting räknade, då han på
hösten 1888 i ”Socialdemokraten” avtryckte
Danielssons upprop ”Till världsalltets upphovsman”.
Bran-tings avsikt var att få den åtalade skriften frikänd
av en Stockholms jury, som förmodades skola
anlägga förnuftigare synpunkter än Malmö juryn, och
ett sådant frikännande utslag kunde naturligtvis ej
gärna undgå att influera på den dom, som högsta
domstolen då ännu ej avkunnat i det
Danielsson-ska hädelsemålet. Försöket misslyckades
emellertid, och den 22 dec. skriver Branting till sin då
redan fängslade stridskamrat:
”Broder!
Det gick inte, som du sett. Jag hade underskattat
våra gamla frihetsmän. Deras feghet är bottenlös.
Det måtte av allt jag kunnat lukta mig till ha varit
Viktor Rydberg*, som avgjorde saken. Vilket fall
från den tid han kastade ut Siste Atenaren ”i kri-
* Denna Brantings förmodan har sedermera genom
yttranden av en medlem av juryn (kapten Mankell) blivit
tillfullo bekräftad, och dess riktighet medgives även — under
många slingringar — av Rydbergs liberale biograf, prof.
Karl Warburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
