Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peter Weiland, Fr. Carlsson, Gustaf Löfstedt, Albert
Persson och många andra. Det var duktigt folk,
som kunde arbeta, och glatt folk, som kunde njuta
av de ljusa ögonblick livet stundom unnar även en
proletär; och när om lördagskvällarna Löfstedt
började sjunga ”Vid femtio år betänk”, och Albert
Persson lät sina paradoxer ljunga utöver
”vetenskapens himmel”, och Carlsson med väderbiten
kärleksträngtan höll föredrag om erotikens väsen,
då kunde Danielssons manliga uppsyn stundom
lysas upp av ett humoristiskt välbehag, som verkade
suggererande på oss alla. Än i dag sjunger
Löfstedt någon gång ”Vid femtio år betänk”, men de
flesta äro ense om att det ej är så som när Axel
levde.
Under denna ljusa tid — början av nittiotalet —
ägde Danielsson hos arbetarskarorna i Sydsverge
och särskilt i Malmö en popularitet, som gränsar
till det sagolika. Ett talande vittnesbörd härom är
bland många andra den på sin tid mycket
omtalade episoden under träarbetarstrejken i Malmö
juni 1890. Med anledning av ett strejkbryteri, som
i de dagarna försiggick på ett bygge vid hörnet av
Per Wejers- och Södergatorna, hade det uppstått
gatuoroligheter, som slutligen hotade att ta
karaktären av ett verkligt folkupplopp; myndigheterna
och polisen stodo fullkomligt maktlösa, och
telegrambyrån utsände vettskrämda depescher att
staden fullkomligt befann sig i massans våld. Det
var då som Axel Danielsson för att förebygga onö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
