Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tarpartiet, och slutligen fångade A. G. Meyer den
samfällda stämningen i en poetiskt inspirerad
hyllning till Axel Danielsson, ljusbringaren.
. Den kristne prästen hade däremot ingenting att
säga om den döde, utan mumlade sitt formulär,
varpå han synbart besvärad drog sig tillbaka, följd
av tusendens och åter tusendens fientliga blickar.
Den borgerliga pressen, som så länge Danielsson
levde över hela linjen smädat eller ignorerat
honom, fick nu, när han var död, plötsligt upp
ögonen för vilken förträfflig man han i själva verket
varit. Man parfymerade hans minne ända till
liberal salongsmässighet, och i den konservativa
pressen gick man ännu längre i ädelmod: hr Leonard
Ljunglund, som på sin tid i egenskap av
hädelse-vittne medverkat till Danielssons inspärrning å
Malmö cellfängelse, förklarade nu att ”det var en
motståndare, mot vilken man kände sig stolt att
strida”.
Bland den liberala pressens sympatiska
nekrologer fanns det utan tvivel en och annan, som var
ärligt menad; men för övrigt begagnade den
borgerliga pressen Danielssons frånfälle dels för att
göra de mest gemena och klumpiga anfall mot
Hjalmar Branting, dels för att anfalla den
sydsvenska socialdemokratin för den otacksamhet, som
Danielsson förmenades ha rönt från sitt parti. An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
