Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tets slutliga förlossare. Men sä länge ännu icke
den allmänna rösträttens fredliga medel är prövat
uttalar kongressen på det bestämdaste sitt
ogillande mot all slags dynamitagitation och stämpla
som förrädare mot våra principer sädana
agitatorer, som vilja upphetsa massorna till
våldshandlingar mot enskilda.
Här finns ej längre någon osäkerhet eller tvekan
om den väg isom bör beträdas. Några dagar efteråt
skrev Danielsson till yttermera visso den präktiga
artikel om parlamentarismen, som finnes intagen i
förut nämnda urval; och när hr Hinke Bergegren,
vilken för sjutton år sedan var alldeles densamme
som nu, fortsatte sin agitation på det manér, vi alla
så väl känna, tog Danielsson slutligen bladet från
munnen, och ger i en artikel av den 6 dec. 1891 hr
Bergegren följande vitsord:
Vi konstatera, att denna broderliga hand knappt var räckt,
förrän Hinke Bergegren i ett nummer av sin ”Proletär”
började skrika på nytt om de ”officiella socialdemokraternas
brackaktighet”, om deras ”riksdagsskoj”, ”uppblåsthet”,
”narraktighet”, o. s. v. och slutade med att kalla alla dem,
vilka i likhet med Lafargue och Liebknecht betrakta
anarkisterna som en blandning av enfaldiga och polisspioner, för
— ”uslingar”,.
Nu är herr Hinke Bergegren isjälv det vackraste bevis på
riktigheten av detta omdöme om anarkisterna. Har han,
vare sig som redaktionssekreterare i ”Nya Samhället” eller
medarbetare i ”Socialdemokraten” eller agitator i
föreningarna tills dato gjort annat än skada? överallt, där han dra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
