Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Abraham ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄ.V OCH KVINNOR. 19
Herren kallas och kallar sig själf
Abrahams Gud, 1 Mos. 24: 12, 27, 42, 48; 26:
24; 28: 13; 31: 42, 53; 32: 9; 2 Mos. 3; 6,
15, 16; 4: 5; 1 Kon. 18: 36; 1 Krön. 29: 18;
2 Krön. 30: 6; Ps. 47: 10. Det att Herren
kallar sig Abrahams Gud, äfven sedan denne
afsomnat, anföres af Jesus såsom stöd för
läran om de dödas uppståndelse, Matt. 22:
31, 32; Mark. 12: 26, 27; Luk. 20: 37, 38.
Samma sak anföres ock af såväl Petrus
som Stefanus, Apg. 3: 13; 7: 32.
Herren säger, då ban ämnar förgöra
Sodom, att ban icke vill dölja för Abraham,
hvad han ämnar göra; ty honom har han
utsett, att han skall befalla sina barn och sitt
hus efter sig, att de skola hålla Herrens väg
och göra hvad rätt och godt är, på det att
Herren skall låta komma öfver Abraham allt det
han har lofvat honom. Och då Herren hade
berättat för Abraham, hvad ban ämnade göra,
trädde denne frimodigt fram och bad
honom, att han, på grund af sin
rättfärdighet, icke skulle förgöra Sodom, ty det kunde
ju möjligen finnas femtio rättfärdiga
därinne, och icke borde väl den, sade
Abraham, som är all världens domare, förgöra
den rättfärdige med den ogudaktige. När
då Herren sade, att han skulle skona
staden, om där funnos femtio rättfärdiga,
prutade Abraham ned deras antal gång på gång,
och slutligen bad han, att om där funnos
blott tio rättfärdiga, Herren då måtte skona
staden för de tios skull. Och Herren
lofvade att så skulle ske, 1 Mos. 18: 17—33.
Men bittida morgonen därpå stod Abraham
upp och gick till det rummet, där han hade
stått inför Herren, och blickade ut öfver
Sodom och Gomorra och öfver hela landet
på slätten, och si, han såg, att en rök
uppgick af landet, lik röken af en ugn. Men
då Gud förstörde dessa städer, tänkte han på
Abraham och frälste Lot utur de städer, som
han förstörde och i hvilka Lot hade bott,
1 Mos. 19: 27—29. Hela den släkt, som
härstammar ifrån Abrahams sonson Jakob,
kallas Abrahams säd eller Abrahams barn,
1 Mos. 12: 7; 13: 15; 17: 7; Ps. 105: 6; Luk.
1: 54, 55; Joh. 8: 37; Apg. 13: 26. Af denna
härkomst berömde sig ock judarne, då
Jesus lofvade dem frihet, om de ville blifva
vid hans ord, Joh. 8: 31—33, 39, 53. Men
Jesus tillbakavisade då deras anspråk och
sade dem, att de med sina handlingar
visade, att de icke i sann mening voro
Abrahams barn; ty Abraham hade aldrig gjort
sådana gärningar, som de ville göra, Joh.
8: 39, 40. Johannes döparen sade dem lika-
ledes, att de icke skulle hafva sin
berömmelse däri, att de voro Abrahams barn; ty,
sade han, Gud är mäktig att af dessa
stenar uppväcka barn åt Abraham, Matt. 3:
9; Luk. 3: 8.
Med stöd af 1 Mos. 22: 18 säger Paulus,
att Kristus och de som tro på honom äro
den Abrahams säd, som skall blifva
världens arfvinge, Kom. 4: 13—18; Gal. 3: 16
—19. Allvarligt betonar han ock, att icke
alla äro barn, därför att de äro Abrahams
säd efter köttet, Rom. 9: 7. I Es. 63: 16
förebådas en tid, då Israels barn skola vända
om till Herren i syndabekännelse och icke
mer berömma sig af att vara Abrahams
barn, utan säga: Abraham vet icke af oss.
När publikanen Sakkeus hade mottagit
Jesus, kallades han af honom Abrahams son,
I Luk. 19: 9.
Då Abraham någon tid uppehållit sig i
| Kanans land, drog lian ned till Egypten för
I att en tid bo där, emedan en svår
hungersnöd rådde i Kanan. Och när han kom nära
Egypten, bad han sin hustru Sara, att hon
skulle säga sig vara hans syster; ty han
fruktade, att egyptierna eljes skulle slå
honom ihjäl, när de fingo se henne, emedan
hon var dägelig ’ till utseendet. Men sade
hon sig vara hans syster, så väntade han,
att det skulle gå honom väl för hennes skull,
och att hans själ skulle få lefva. Och när
Abraham kom till Egypten, blef kvinnan
tagen in till Farao, och han gjorde Abraham
godt för hennes skull och skänkte honom
får, fäkreatur, åsnor, åsninnor och kameler,
tjänare och tjänarinnor. Men Herren
plågade Farao och hans hus med stora plågor
för Abrahams hustrus skull. Och Farao
kallade Abraham till sig och sade:
Hvarför har du gjort mig detta? Hvarför sade
du icke, att hon var din hustru? Hvarför
sade du: Hon är min syster, så att jag tog
mig henne till hustru? Och si, här är nu
din hustru, tag henne och gack! Och han
gaf sina män befallning att ledsaga honom
och hans hustru och allt hvad han ägde, 1
Mos. 12: 10—20.
Sedan Gud ödelagt Sodom och Gomorra,
bröt Abraham åter upp ifrån Mamre till
sydlandet och bosatte sig i Kades och Sur
och bodde såsom främling i Gerar i
Feli-steen. Och emedan ban äfven där sade, att
Sara var hans syster, tog Abimelek,
konungen i Gerar, och lät hemta henne till sig.
Men Gud uppenbarade för Abimelek i en
dröm, att hon var Abrahams hustru. Då
kallade han Abraham till sig och frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
