- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
24

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ada ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 BIBELNS MAN OCH KVINNOR.

strand, och att ban själf skulle gå med i
striden. Sedan skulle de falla öfver
David, såsom daggen faller öfver jorden, och
af Davids män skulle icke en blifva kvar.
Och om de droge eig in i någon stad, så
skulle hela Israel kasta linor på den staden
och släpa den ned i strömmen, till dess icke
ens en småsten funnes kvar. Och Absalom
och alla Israels män sade, att Husais råd
var bättre än Ahitofels. Men Herren hade
beslutat att göra Ahitofels råd om intet, på
det han skulle låta en olycka komma öfver
Absalom.

Och Husai lät i hemlighet sända bud till
David och underrätta honom om, huru både
Ahitofel och han hade gifvit Absalom råd,
på det han må kunna ordna sig till försvar.
Absalom, som fick veta, att dessa bud hade
gått till David, sände tjänare efter dem. Men
genom en klok kvinnas försorg fingo de icke
fatt dem, utan de anlände välbehållna till
David med underrättelsen. Men Ahitofel,
som såg, att hans råd icke följdes, reste till
sitt hem och — hängde sig. Och David och
allt folket, som var med honom, stod upp
och gick öfver Jordan. Men Absalom drog
efter honom öfver Jordan och alla Israels
män med honom. Och han hade satt Amasa,
Joabs kusin, i Joabs ställe öfver hären, 2
Sam. 17: 1—25.

Det blef nu en strid emellan Davids bär
och Absaloms här. Men David drog icke
själf med i striden, och han bad sina
här-höfvitsmän, att de skulle fara sakta med
pilten Absalom. Och Absalom stötte på
Davids tjänare, och han red på en mulåsna.
Och då mulåsnan kom under en stor ek,
fastnade hans hufvud i eken, och då
mulåsnan lopp undan honom, blef han
hängande emellan himmel och jord. Och en
man, som såg Absalom hänga i eken, ville icke
döda honom, emedan han hade hört, då
konungen bad för honom. Men han
berättade det för Joab, och denne tog tre
stafvar i sin hand och stötte dem i Absaloms
bröst. Men då han likväl ännu lefde Inne i
eken, gingo tio drängar, Joabs
vapendra-gare, rundt omkring honom och slogo
honom ihjäl. Och de togo och kastade honom
i skogen uti en stor grop och uppreste ett
ganska stort stenröse öfver honom, 2 Sam.
18: 1—17.

När bud kom till konungen, att de hade
segrat, frågade han, huru det stod tilf med
Absalom.

När det då sades honom, att han vore död,
blef konungen upprörd och gick upp i sa-

len öfver porten och grät. Och när han
gick, sade han: Min son Absalom, min son,
min son Absalom, gifve Gud, att jag hade
fått dö i ditt ställe, Absalom, min son, min
son! 2 Sam. 18: 31—33. Och konungen
fortsatte att jämra sig och gråta öfver
Absalom, så att äfven folket, i stället för att
glädjas öfver segern, smög sig in i staden,
liksom de göra, hvilka skamligen hafva
tagit till flykten i en strid. Men Joab gick
då in till honom och sade honom, att han
måste gå ut och tala vänligt till folket,
eljes skulle icke en man stanna kvar hos
honom. Och konungen rättade sig efter Joab$
råd.

Och folket gjorde sig förebråelser, att det
hade följt Absalom och sade: Konungen
har hulpit oss utur våra fienders hand och
frälst oss utur felisteernas hand och har nu
måst fly utur landet för Absalom; och
Absalom, hvilken vi hade smort till konung
öfver oss, är blifven död i kriget. Och så
kallade de konungen tillbaka, 2 Sam. 19:1—10.

Och Absalom hade, medan han ännu
lefde, låtit uppresa åt sig en stod, som står
i konungsdalen, ty han tänkte: Jag hafver
ingen, som kan bevara mitt namn i
åminnelse; och den stöden hade ban uppkallat
efter sitt namn, och den hette ännu den dag,
då 2 Samuelsboken skrefs, Absaloms vård, 2
Sam. 18:18. Hans i 2 Sam. 14: 27 omnämnda
tre söner voro sannolikt döda före honom.
Deras namn äro icke uppgifna, och vi finna
dem icke nämnda på något annat ställe i
bibeln. Hans namn betyder: Fridens fader
(Stora kyrkobibeln). Men han älskade örlig
och fick ett nesligt slut.

I 2 Krön. 11: 20, 21 talas om Maaka,
Absaloms dotter och Rehabeams hustru, och i
1 Kon. 15: 2, 10 kallas han Abisalom.
Gezelius anser denne Abisalom vara en annan
person än den här beskrifna Absalom; men
E. Nyström, Melin m. fi. hålla före, att ban
är samma person, och att Maaka var hans
dotterdotter, född af hans dotter Tamar, gift
med Uriel från Gibea, 2 Krön. 13: 2.

Ada 1. Lameks, en Kains ankomling,
hustru. Hon födde en son, som hette
Ja-bal. Han blef stamfader för dem, som bo
i tält och idka boskapsskötsel. Hon hade
en samhustru som hette Zilla, 1 Mos. 4:
19—24. Namnet betyder: Beprydd, den
smyckade (Stora kyrkobibeln m. fi.)

Ada 2. En af Esaus hustrur. Hon var
af Kanans döttrar. Hennes fader hette Elon,
en heteer. Hon födde en son, Elifas, 1 Mos.
36: 2—4, 10—12. Sannolikt är hon den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 4 14:47:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free