- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
54

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Arkippus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54 BIBELNS MAN OCH KVINNOR.

nisk som hans fader, och därför reste Josef
med Maria och barnet Jesus till Nasaret och
bosatte sig där, emedan han räddes att
bosätta sig i Judeen, Matt. 2: 22,23. Namnet
betyder: Herre öfver folket (Stora
kyrkobibeln).

Arkippus, en medlem af den första kristna
församlingen i Kolosse och sannolikt
församlingstjänare därstädes. Paulus skrifver
näm-ligen i brefvet till de heliga i Kolosse, att
de skulle uppmana Arkippus att gifva akt
på det ämbete, som han hade fått i Herren
och fullgöra det, Kol. 4: 17. Brefvet till
Filemon är jämväl ställdt till Arkippus, och
aposteln kallar honom där sin och Timotei
medkämpe, Fil. 2. Namnet betyder:
Stallmästare (Stora kyrobibeln).

Armoni, konung Sauls son, hvilken Rizpa,
hans frilla, hade födt honom, blef tillika
med sin broder Mefiboset — icke att,
förvexla med Jonatans ofärdige son Mefiboset
— och Mikals, Sauls dotters, fem söner af
David utlämnad åt gibeoniterna till
försoning för den grymhet Saul hade föröfvat
emot dessa. Och gibeoniterna upphängde
dem på berget inför Herrens ansikte; och de
blefvo dödade under andtiden i början af
kornskörden. Och Rizpa, deras moder, tog
ett sorgkläde och utbredde det åt sig på
klippan från början af and tiden, intill dess
vattnet af himmelen hälde ned öfver dem,
och hon tillstadde icke himmelens fåglar att
slå ned på dem om dagen eller
vilddjuren om natten. David uppsamlade deras
ben och hämtade därjämte Sauls och hans
sons, Jonatans, ben och lät begrafva dem i
Benjamins land i Zila, i Sauls faders, Kis,
graf, 2 Sam. 21: 1—14. Namnet betyder:
Mitt palats (Stora kyrkobibeln).

Arnan, en man af Davids släkt, omnämnd
efter bortförandet till Babel, 1 Krön. 3: 21.
Namnet betyder: Förbannad son (Stora
kyrkobibeln).

Arod, den sjätte af Gads sju söner. Hans
afkomlingar kallas den arodska släkten, 1
Mos. 46: 16; 4 Mos. 26: 17. På förstnämnda
ställe heter han Arodi. Namnet betyder:
Herskande lejon (Stora kyrkobibeln).

Arodi, se Arod.

Aron, en levit, hvars fader hette Amram
och var Levis sonson. Hans moder hette
Jokebed och var Levis dotter. Han var
broder till Mose och tre år äldre än denne, samt
ägde en syster, Mirjam, som var ännu äldre,
2 Mos. 4: 14; 6: 20; 7: 7; 15: 20; 4 Mos.
26: 59; 1 Krön. 6: 3; 23: 13.

När Herren kallade Mose att gå och
förlossa Israel ur Egyptens träldom, men Mose
nekade att gå, emedan han hade en
stapplande tunga, så sade Herren till honom, att
Aron, hans broder, som var en talför man,
skulle vara hans mun och profet. Mose
skulle tala till honom och lägga orden i hans
mun, och så skulle Aron tala för honom till
folket och till Farao. Och Herren sade till
Aron, att han skulle gå och möta Mose i
öknen och glädja sig af hjärtat, när han
finge se honom. Och ban gick och mötte
honom vid Guds berg och kysste honom.

Aron förblef sedan hos Mose och var
honom behjälplig i allt både hos Farao och
inför folket och uti arbetet att förlossa
Israels barn ur Egypten och föra dem genom
öknen. Äfven han föll ned inför Herrens
ansikte och bad för folket, då det hade
försyndat sig, och Herren hotade att förgöra
det. Derför säger också ordet, att Herren
utfört sitt folk genom Mose och Aron, att
han sändt Mose, Aron och Miijam framför
sitt folk och att han gjort Mose och Aron
och utvalt dem, 2 Mos. 4: 14—16, 27—31;
5: 1—5; 6: 13, 26, 27; 7: 1, 2, 6—25; 8: 1
—32; 9: 8—12, 27, 28; 10: 3—19; 11: 9,10;
12: 1—51; 16: 6—10; 4 Mos. 2: 1, 2; 14: 5,
26—35; 15: 33; 20: 6; 33: 1; Jos. 24: 5; 1
Sam. 12: 6—8; Ps. 105: 26—38; Mik. 6: 4.

När Amalek stridde emot Israel i
Refi-dim, stego Mose, Aron och Hur upp öfverst
på en hög, och Mose höll sina armar upp
i bön till Gud. Och när hans händer blefvo
tunga, togo Aron och Hur en sten och lade
den under honom, så att han blef sittande
däruppå, medan de höllo under hans
händer, hvardera på sin sida, så att hans hän-1
der blefvo stadiga, till dess solen gick ned.
Ty när Mose händer sjönko, rådde Amalek,
men medan de höllo hans händer uppe, vardt
Amalek slagen af Israel, 2 Mos. 17: 8—13.

När Mose skulle stiga upp på Sinai berg
för att mottaga lagen af Herren, så skulle
Aron få gå med upp på bérget, men om
någon annan rusade upp, skulle ban förgöras.
Och när Herren hade öfverlämnat lagen åt
Mose, och denne hade varit nere och
förkunnat den för folket och för andra
gången skulle stiga upp för att emottaga
sten-taflorna, så skulle Aron, Nadab, Abihu och
sjuttio af Israels äldste stiga med upp och
tillbedja på afstånd, medan Mose ensam
trädde fram inför Herren. De fingo då se
Israels Gud, och under hans fötter var
något, som liknade den genomskinliga safiren
och själfva det klara på himmelen. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 4 14:47:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free