Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Delaja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
Delaja 1. En man af Judas stam och
af Davids släkt, den sjätte af Eljoenais sju
söner, 1 Krön. 3: 24. Namnet betyder:
Herrens tiggare, fattig herre, utlärd herre,
upphöjd (Stora kyrkobibeln).
Delaja 2. En präst i Israel i Davids
tid. Han fick det tjugotredje skiftet, då
denne ordnade prästernas tjänstgöring, 1
Krön. 24: 18.
Delaja 3. En stamfader, hvars barn drogo
med ’Serubbabel upp ur fångenskapen i
Babel, men hvilka icke kunde uppgifva sina
fadershus och sin härkomst, om de voro af
Israel, Esra 2: 60; Neh. 7: 62.
Delaja 4. Fader åt Semaja, hvilken hade
låtit lega sig af Tobija och Sanballat att
söka förskräcka Nehemia och förmå honom
att fly in i templet, på det att de skulle få
något ondt rykte på honom, hvarmed de
skulle kunna smäda honom. Hans fader
hette Mehetabeel, Neh. 6: 10—13.
Delaja 5. En af Judas furstar i
Jerusalem i konung Jojakims tid, en af dem,
som bådo Baruk läsa den bokrulle för dem,
hvilken han hade skrifvit efter Jeremias
diktamen. När konung Jojakim sedan brände
bokrullen, sökte Delaja och en af hans
med-furstar förgäfves att öfvertala honom att
icke bränna den, Jer. 36: 12, 25.
Delila, en felisteisk kvinna i Soreksdalen,
till hvilken Simson fattade kärlek. Hon
lät lega sig af felisteernas höfdingar för ett
tusen etthundra silfversiklar (omkring 2,800
kronor) att locka af honom, hvari hans
styrka bestod, att de måtte kunna binda
och tvinga honom. Några gånger gäckade
han henne; men då hon låg honom
ständigt öfver, uppenbarade han det slutligen
för henne. Och hon förrådde honom åt
felisteerna, som bundo honom och stungo ut
hans ögon samt läto honom hela sitt
återstående lif i fängelset draga kvarnen. Dan.
16: 4—31. Namnet betyder: Tiggerska, en
som öser, arm, eländig (Stora kyrkobibebi).
Demas, en Pauli medarbetare, som en tid
synes hafva varit dennes trogne vän och
följeslagare, Filem. 24; Kol. 4: 14; men
sedermera fått kärlek till denna världen och
öfvergifvit aposteln, 2 Tim. 4: 10. Namnet
betyder: En som folket älskar; andra: Som
är af ringa släkt och gement folk (Stora
kyrkobibeln).
Demetrius 1. En guldsmed i Efesus, som
förskaffade handtverkarne därstädes en ej
ringa vinst genom att förfärdiga
Dianatem-pel af silfver. Han tog mycket illa vid sig,
då Paulus kom dit och predikade Kristi
evangelium, emedan han insåg, att detta
handtverk skulle lida afbräck och hans och
hans likars utkomst gå under, om Kristus
blefve trodd. Han ställde därför till
mycken oro bland folket, så att stadskanslern
t. o. m. fruktade att efesierna skulle blifva
anklagade för upplopp. I sin förbittring
ropade hopen under omkring tre timmars
tid: Stor är efesiernas Diana, Apg. 19: 23
—41. Namnet betyder: Brödman, folks
förskräckelse, stark förföljare (Stora
kyrkobibeln).
Demetrius 2. En kristen, om hvilken
Johannes säger, att han hade godt
vittnesbörd af alla och af själfva sanningen, 3 Joh.
12. Ehuru denne icke är vidare omnämnd
i Nya Testamentet, finnes dock intet
grundat skäl, att antaga, att han skulle vara
den samme, som den här förut omnämnde
guldsmeden i Efesus. Ty en sådan mans
omvändelse skulle säkert blifvit omtalad.
Diblaim, profeten Oseas svärfader. Hans
dotter hette Gomer, och var en sköka, Os.
1: 3.
Dibri, en man af Dans stam, fader åt
Selomit, som var gift med en egyptisk man
och hvars son hädade Herrens namn, så att
Israels menighet stenade honom till döds,
3 Mos. 24: 11. Namnet betyder: Mitt tal,
mitt ord (Stora kyrkobibeln.)
Dikela, en man af Sems släkt, den sjunde
af Joktans 13 söner, 1 Mos. 10: 27, 1 Krön.
1: 21.
Dina, Jakobs dotter, född af Lea, Jakobs
hustru, efter det att hon hade födt åt
honom 6 söner. När Jakob hade kommit ur
Mesopotamien till Kanans land, gick Dina
üt att besöka landets döttrar; och Sikem,
son till Hamor, som var det landets herre,
fick se henne och tog och lägrade och kränkte
henne. Och hans hjärta fäste sig vid henne,
och han begärde att få henne till hustru.
Men Jakobs söner blefvo högeligen
förbittrade öfver, att han hade kränkt deras syster;
och de ville icke gifva henne åt honom.
Men för att kunna hämnas på honom,
förklarade de, att om allt mankön bland folket
ville låta omskära sig, så skulle han få henne,
och de skulle förena sig till ett folk med
dem. Men när de hade låtit omskära sig,
och medan de ledo och voro svage därutaf,
togo Simeon och Levi, Dinas bröder, sina
svärd och gingo in i staden och dräpte allt
mankön och togo Dina utur Sikems hus
och gingo sin väg. Och Jakobs söner
plundrade staden. De drogo sedan därifrån och
kommo till Betel. Dina reste med sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
