Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elifelehu ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR.
8S>
skulle gå att trösta och hugsvala honom.
Och dä de kommo emot Job, och
upplyfte sina ögon och icke kände igen
honom, upphofvo de sin röst, gräto, refvo sina
mantlar och strödde stoft öfver sina
hufvuden upp emot himmelen. Och de sutto
med honom på marken i sju dagar och sju
nätter, och ingen talade ett ord till honom;
ty de sågo, att hans smärta var mycket stor,
Job 2: 11—13. Men sedan Job i klagan
öfver sitt lidande hade brutit tystnaden, så
svarade de honom, den ene efter den andre.
De talade många goda och nyttiga ord för
hvar och en att besinna. Men de hade icke
så djup erfarenhet i Guds fostran med sina
barn, att de kunde förstå Jobs tillstånd.
De kunde icke tro, att en rättfärdig man
kunde få lida så mycket, hvarför de också
ville påbörda Job, att han umgicks med
något hemligt skalkstycke. Och när Job förde
sitt fria språk inför Gud, så tyckte de, att
han gick för långt, och när de då skulle
taga Guds parti, talade de stundom rätt
hårda ord emot Job. Men därom sade Gud
till Elifas, att hans vrede var upptänd emot
dem; ty de hade icke talat rätt om honom,
såsom hans tjänare Job. Och Gud sade,
att de skulle gå till hans tjänare Job och
offra brännoffer för sig, och Job skulle
bedja för dem. Gud ville se till Jobs
person, så att han icke skulle göra med dem,
såsom deras dårskap hade förtjänat. Och
de gingo och gjorde, såsom Herren. hade
sagt dem, kap. 42: 7—9. Elifas var ifrån
Teman. Kapitlen 4, 5, 15 och 22 i Jobs
bok äro talade af honom.
Elifelehu 1. En levit, var med och sjöng
efter kopparcymbaler, då David lät föra
Herrens förbundsark till Jerusalem till det
rum, hvilket han hade beredt åt honom, 1
Krön. 15: 18. Namnet betyder: Guds
tecken, Gud gör tecken (Stora kyrkobibeln).
Elifelehu 2. En levit, var med och ledde
sången efter cittror i djup tonart vid samma
tillfälle, 1 Krön. 15: 21.
Elifelet 1. Den trettonde af Davids 19
söner, 1 Krön. 3: 6. I kap. 14: 5 heter han
Elpelet. I 2 Sam. 5: 15, 16 nämnes han
icke. Namnet betyder: Gud är förlossare
(Stora kyrkobibeln).
Elifelet 2. Den siste af Davids 19 söner,
2 Sam. 5: 16; 1 Krön. 3: 8; 14: 7 (Båda
föddes i Jerusalem).
Elifelet 3, se Elifal!
Elifelet 4. En benjaminit, den siste af
Eseks tre söner, härstammande från
Jonatan, Sauls son, 1 Krön. 8: 39.
Roslund, Bibelns Män och Kvinnor.
Elifelet 5. En man i Israel. Han jämte
hans två bröder, Adonikams barn, drog med
Esra upp ifrån Babel under Artahsastas
regering och med dem 60 manspersoner, Esra
8: 13.
Elifelet 6. En man i Israel i Esras tid
af Hasums barn, hade varit med om att
hemföra utländska kvinnor, Esra 10: 33.
Elihoref, skrifvare hos konung Salomo
och en af dennes förnämste män. Hans
fader hette Sisa, och hans broder, som också
var konungens skrifvare, hette Ahija, 1 Kon.
4: 3. Namnet betyder: Guds vinter,
ungdomens starkhet, skamfläck, försmädare (Stora
kyrkobibeln).
Elihu 1. Farsfars far till profeten Samuel.
Hans fader hette Tohu, och han hade en
son, som hette Jeroham, 1 Sam. 1: 1.
Namnet betyder: Han är Gud (Stora
kyrkobibeln).
Elihu 2. En höfvitsmän öfver tusen i
Manasses stam, öfvergick till David, när denne
var på väg att gå med felisteerne i strid
emot konung Saul. Han kom till David i
Ziklag och blef honom till hjälp emot den
rof varehop. hvilken omtalas i 1 Sam. 30;
ty han var en tapper man och en anförare
i hären, 1 Krön. 12: 19—21.
Elihu 3. En dörrvaktare i Herrens hus
(tabernaklet) i Davids tid, en skicklig och
kraftfull man i tjänsten, 1 Krön. 26: 7.
Elihu 4. Stamhöfding och furste öfver
Juda stam i Davids dagar och en af
dennes bröder, 1 Krön. 27: 18.
Elihu 5. En ung man, var med hos Job
i dennes elände. Emedan han var ung till
åren, och Jobs tre vänner voro äldre, höll
han sig tyst, medan desse talade. Men
sedan de icke hade mer att säga, tog denne
till ordet, och många goda tankar uttalade
han, men han fann sig mycket missbelåten
med Jobs vänner, emedan desse icke hade
funnit de rätta orden emot Job, och ändå hade
de talat. Och lika med Jobs öfriga vänner
bestraffade äfven han Job för dennes fria
språk emot Gud. Men sin egen vishet fann
han godt behag uti. Men Gud nämner
honom icke med ett ord. Men både Job och
hans vänner få både tillrättavisning och
undervisning af Herren. Kap. 32—37 i Jobs
bok äro alla talade af Elihu. Hans fader
hette Barakeel, busiten, af Rams släkt.
Eli ja, en israelit i Esras tid, den siste af
Elams 6 barn; hade varit med om att
hemföra utländska kvinnor, Esra 10: 26.
Elij ata, se Eliata!
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
