Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Farao ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
att han skulle taga henne och gå. Han gaf
desslikes sina män befallning att ledsaga
Abraham och hans hustru och allt hvad han
ägde, 1 Mos. 12: 15—20. Namnet betyder:
Konung (Stora kyrkobibeln). Farao
egentligen Phoura. Ph. är artikel, och ura, d. ä.
konung (Melin). Anm. Farao är icke ett
särskildt namn på en person, utan en
allmän benämning på konungarna i Egypten.
Farao 2. En annan konung i Egypten,
hvilken hade en höfvitsmän öfver sin lifvakt,
som hette Potifar. Denne Potifar köpte
Josef, Jakobs son, utaf ismaelitiske eller
midjanitiske köpmän, då denne hade blifvit af
sina bröder såld till nämnde köpmän, 1
Mos. 37: 36; 39: 1. Men Josef kom i onåd
hos Potifar för dennes okyska hustrus skull
och blef satt i fängelse, där konungens
fångar sutto fängslade, kap. 39: 7—20. Då
Josef satt i fängelset, blefvo två af
konungens tjänare satte i samma fängelse som
Josef. Då desse en natt hade haft hvar
sin dröm, uttydde Josef drömmen för dem.
En af dem blef hängd och den andre kom
i sin tjänst igen efter Josefs uttydning, kap.
40. Två år därefter drömde Farao en dröm.
Då upplyste den tjänaren, hvars dröm Josef
hade uttydt, att denne kunde uttyda
drömmar. Konungen lät då hämta Josef ur
fängelset och gadë honom drömmen. Josef
uttydde den då så, att det först skulle blifva
sju goda år och sedan sju svåra år i
Egyptens land. Josef rådde därför konungen att
sätta en vis och förståndig man öfver
landet, hvilken skulle insamla lifsmedel under
de goda åren för att hafva något att utdela
åt folket under de svåra åren. Och Farao,
som ansåg, att ingen så vis man stode att
finna som Josef, hvilken hade kunnat
förutsäga detta, upphöjde honom och satte
honom öfver hela Egyptens land näst sig själf;
endast hvad tronen angick förblef konungen
större än Josef, kap. 41; Apg. 7: 10.
Under missväxtåren köpte Josef åt Farao
Egyptens land och folk för den säd, hvilken
han sålde åt folket. Från den dagen gaf
folket konungen femtedelen af all
afkastningen af jorden. Detta blef en stående lag
i Egypten allt framgent, kap. 47: 13—26.
Då hungern sträckte sig öfver till Kanans
land, kommo äfven Josefs bröder till
Egypten för att köpa säd. Då Farao fick veta,
att Josefs bröder hade ankommit, sade han
till honom, att han skulle sända bröderna
att hämta deras fader och hela deras hus
till Egypten. De skulle taga med sig vagnar
från Egypten att forsla Jakob, hans kvinnor
I och barn på. De skulle icke bekymra sig,
om de måste lämna några ägodelar kvar i
Kanans land, hvilka de icke kunde få med
sig, ty hvad bäst vore i hela Egyptens land,
skulle höra dem till. Och Farao gaf åt
Josefs släkt, Israel och hans barn, landet
Gösen, sedan Josef bedit honom, att de måtte
få detta land. De voro nämligen herdar och
hade boskap, och Gösen var ett för dem
i detta afseende lämpligt och godt land.
Och Farao bad Josef, att om han visste
några män ibland sina bröder, som vore
duglige, han då måtfe sätta dem till herdar
öfver Faraos boskap. Med Jakob talade
han och frågade honom om hans ålder och
mottog välsignelse af honom, kap. 42—47:
12; Apg. 7: 11—15. När Jakob vardt död,
bad Josef Farao att få fara åstad och
begrafva sin fader i Kanans land; och Farao
tillstadde det. Med honom foro då icke
allenast hans bröder, utan äfven ett stort
följe af egyptierna, 1 Mos. 50: 1—11.
Farao 3. A ter en annan konung i
Egypten, en konung, som icke hade känt Josef.
Denne konung såg på Israels myckenhet,
huru detta folk hade förökat sig, så att det
var större och talrikare än egyptierna. Han
böljade då frukta, att, om ett krig
inträffade, Israel skulle förena sig med Egyptens
fiender. Han sökte därför att förhindra
Israels barns fortsatta förökande. Fördenskull
lade han hårdt arbete på dem och satte
fogdar öfver dem, hvilka plågade dem med
hårda dagsverken. Farao befallde därjämte
barnmorskorna att, då de ebreiske kvinnorna
födde gossebarn, döda dessa. Flickebarnen
däremot finge lefva. Men då Faraos planer
blefvo gäckade, emedan ju hårdare man
tuktade folket, dess mer förökade det sig,
så bjöd Farao allt sitt folk och sade: Alla
gossebarn, som födas, skolen I kasta i
älfven Nilen, men alla flickebarn skolen I låta
lefva. Vid den tiden föddes Mose och blef
af sin moder efter tre månader utsatt på
älfvens strand i en vattentät kista af rör.
Gossebarnet vardt emellertid funnet af
Faraos dotter, hvilken upptog honom såsom
sin son; och han blef uppfostrad vid hofvet,
som Faraos dotterson.
Men då Mose hade vuxit upp och kommit
till en ålder af fyratio år samt hade fått veta,
från hvilket folk han härstammade, gick han
ut för att bese sina bröder, Israels barn. Han
såg då en egyptisk man slå en ebreisk man.
Mose slog då ned egyptiern och gömde honom
i sanden. Då Farao fick höra denna sak, sökte
han att dräpa Mose. Men Mose flydde till Mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
