Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Goliat ... - H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BIBELNS MA.N OCH KVINNOR.
145
Goliat 1. En felisteer ifrån Gat, en
ovanligt stor man: sex alnar och en tvärhand
(omkr. 2 meter 4 dm.) lång; hade sex tår
på hvar fot och sex fingrar på hvar hand.
När Saul låg i krig mot felisteerna,
framträdde denne kämpe dagligen och hånade
Israels barn, uppmanande dem att utvälja
ibland sig någon, som ville gå i tvekamp med
honom. Om någon vore af Israels här, som
kunde slå Goliat, så skulle felisteerna vara
Israels trälar, i annat fall skulle Israel vara
deras trälar. Israels folk fällde nu modet,
ty ingen vågade sig emot denne hjälte, som,
utom det att ban var ovanligt stor och en
öfvad krigare, äfven var från topp till tå
väl rustad: han hade en kopparhjälm på sitt
hufvud och var klädd i ett fjällpansar.
Vikten på pansaret var femtusen siklar (omkr.
sextiosju kg.) koppar; och han hade en
beklädnad af koppar på sina ben och ett
kastspjut af koppar mellan sina axlar. Skaftet
på hans lans var såsom en väfvares bom,
och spetsen på hans lans höll sexhundra
siklar (omkr. åtta kg.) järn, och den, som bar
skölden, gick framför honom.
Men David, Isais son, bade kommit till
stridsplatsen för att lämna lifsmedel åt sina
bröder. Då denne hörde felisteerns ord, förtröt
det honom. Och då ingen annan vågade sig
emot honom, gick han emot honom med ingen
annan rustning än sina vanliga kläder, en staf
i sin hand, fem släta stenar i sin herdeväska
jämte sin slunga. När Saul ville afråda
honom, sade han, att han hade dödat en björn
och ett lejon, då han vaktade sin faders får;
nu kunde Goliat vara som en af desse. Då
felisteern såg, att han fick ingen annan att
strida emot än en obeväpnad, liten rödlett
yngling, så föraktade han honom och sade:
Ar jag då en hund, att du kommer emot
mig med käppar? Och felisteern bannade
David vid sina gudar och sade: Kom hit
till mig, så skall jag gifva ditt kött till spis
åt himmelens fåglar och åt markens djur.
Men David svarade bonom frimodigt, att
han gick emot honom i Herren Zebaots
namn; i detta namn skulle segern blifva
hans. David slungade sedan en sten och
träffade Goliat i hans panna, så att stenen
gick in i pannan; och Goliat föll till jorden
på sitt ansikte. David gick då fram och
tog Goliats svärd samt afhögg därmed hans
hufvud; och felisteerna flydde. Då tog
David Goliats hufvud och sände det till
Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
Men då David kom tillbaka till hären och
blef förd inför Saul, hade han Goliats
hufvud i sin hand. Och då David något senare
måste fly för Saul, var Goliats svärd i Nob
hos prästen Ahimelek, hvilken då utlämnade
detsamma åt David, 1 Sam. 17; 21: 9; 22:
10. Namnet betyder: Den, som
uppenbarar; den, som söndersliter; den, som
undertrycker (Stora kyrkobibeln).
Goliat 2. En annan felisteer från Gat.
Äfven denne hade på sin lans ett skaft, som
liknade en väfbom. Han blef också
slagen i ett krig mot Israel af Elhanan, en
betlehemit (Se Elhanan 1), 2 Sam. 21: 19.
Men enligt 1 Krön. 20: 5 hette han Lahmi
och var Goliats broder. Lahmi, d. ä. Mitt
bröd, krig (Stora kyrkobibeln).
Gomer 1. Den första af Jafets sju söner.
Gomer hade tre söner, 1 Mos. 10: 23; 1
Krön. 1: 5, 6. Namnet betyder: En, som
fulländar, eller en, som fullbordar (Stora
kyrkobibeln).
Gomer 2. En sköka, hvilken profeten
Osea på Herrens befallning tog sig till hustru.
Detta skulle vara ett tecken för Israels barn,
att de lupo i horeri bort ifrån Herren. Gomer
födde åt profeten två söner och en dotter.
Hennes fader hette Diblaim, Osea 1: 1—11.
Gumi, den andra af Naftalis fyra söner,
föddes i Kanans land och drog med ned till
Egypten, då hans farfader Jakob drog dit
med sin släkt till sin son Josef. Af honom
uppstod en släkt, som kallas den guniska
släkten, 1 Mos. 46: 24; 4 Mos. 26: 48; 1
Krön. 7: 13. På de två sistnämnda ställena
heter han Guni. Namnet Guni betyder
Trädgårdsman, min örtagård, min
beskärmare (Stora Kyrkobibeln).
Guni 1. Se Gumi.
Guni 2. En gadit, hade en son, som hette
Abdiel, 1 Krön. 5: 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
