Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Job ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre döttrar samt ägde sju tusen får, tre
tusen kameler, femhundra par oxar, femhundra
åsninnor och ganska mycket tjänstefolk.
Han var mäktigare än någon annan bland
österlandets söner. Hans söner höllo
gästabud, hvar sin dag i sitt hus, och bjödo
äfven sina tre systrar att vara med vid
gästabuden. Men då gästabuden hade gjort sitt
hvarf, sände Job efter barnen för att helga
dem. Och Job offrade brännoffer efter
antalet af barnen, ty han tänkte: Törhända
hafva mina barn försyndat sig och sagt Gud
farväl i sina hjärtan. Så gjorde Job
beständigt.
Men det hände sig en dag att, då Guds
söner kommo att inställa sig för Herren,
satan ock kom med dem. Och då denne
skröt öfver, att han hade öfverfarit och
genomvandrat hela jorden, frågade
Herren honom, om han hade gifvit akt på hans
tjänare Job, ty hans like funpes icke på(
jorden, en man så redlig och rättsinnig, som
fruktade Gud och flydde det onda. Men
satan svarade, att Job hade nog vinst af
att frukta Gud, då Gud så väl omgärdade
honom. Men om Herren bara ville räcka
ut sin hand och komma vid det Job ägde,
så toge Job snart farväl af Herren. Då gaf
Herren allt det, som Job ägde, i satans
hand, men på Job själf fick han icke lägga
sin hand. Strax for satan ut och ställde
till den ena svårigheten efter den andra emot
Jobs hus. Den ena sorgeposten kom till
Job efter den andra, tills alla Jobs
ägodelar voro bortröfvade och alla barnen dödade.
Men under allt detta var Job tålig. Han
ref väl sin mantel och rakade sitt hufvud.
Men han föll ned till marken och tillbad
Gud och sade: Naken kom jag ifrån min
moders lif, och naken skall jag vända dit
tillbaka. Herren gaf och Herren tog.
Välsignadt vare Herrens namn! Och under allt
detta syndade Job icke och yttrade intet
dåligt mot sin Gud.
Men då satan en annan gång trädde
inför Herren, och Herren återigen påminde
honom om Job och huru denne hade stått
kvar i sin fromhet oaktadt allt det, som
satan gjort honom, sade satan, att en man
nog kunde gifva allt hvad han ägde för
sitt lif. Men om Herren ville räcka ut
sin hand och komma vid hans kött och
ben, så toge Job säkert farväl af Herren.
Då tillstadde Herren satan, att denne fick
göra med Job, såsom han ville; endast hans
lif skulle han skona. Strax slog satan
honom med onda bölder ifrån hans fotablad |
upp till hans hjässa. Men Job tog då en
skärfva af ler till att skrapa sig med och
blef sittande i aska. Och hans hustru
hånade honom för hans fromhet, då han ändå
fick lida så mycket, och sade, att ban kunde
säga Gud farväl och — dö. Men Job
svarade henne, att hon talade såsom en
dåraktig kvinna. Och han tillade: Hafva vi
fått godt af Gud, skulle vi då icke mottaga
det onda? Och under allt detta syndade
Job icke med sina läppar.
Och_ tre af Jobs vänner, Elifas från Teman
(Elifas 2), Bildad från Sua och Zofar från
Na-ama, fingo höra om all den olycka, som hade
kommit öfver Job. De kommo då, hvar ifrån
sin ort, för att trösta och hugsvala honom.
Då de fingo se honom, kände de icke igen
honom. Då gräto de, refvo sina kläder och
strödde stoft öfver sina hufvud. De sutto då
med honom på marken i sju dagar och sju
nätter, och ingen talade ett ord till honom,
ty de sågo, att hans smärta var mycket stor.
Då öppnade Job sin mun, och smärtan
framtvingade en stunds otålighet af honom, så
att han förbannade den dag, på hvilken han
blifvit född. Och Jobs vänner kunde icke,
ehuru de tyckas vara fromma män, förstå,
att en rättfärdig man kunde få lida så
mycket, hvarför de, i stället för att trösta
honom, ville påbörda honom, att han hade
någon hemlig styggelse att bära på, som
vore orsak till hans många lidanden. Då
Job, som emellertid hade ett godt samvete,
förde ett mycket fritt språk, så tolkade de
detta såsom fräckhet och gudsförakt och
blefvo ännu hårdare mot honom. De talade
visst många kloka och förståndiga ord, och
man kan tycka, att de i mycket hade mera
rätt än Job; men Herren sade dock, att
desse hade icke talat rätt om honom, såsom
hans tjänare Job. När desse Jobs vänner
hade uttalat allt hvad de hade att säga till
Job, uppträdde en ung man vid namn Elihu
(Elihu 5), hvilken, emedan han var yngre
än desse, hade hållit sig tyst, medan de
förre talat. Men då han öppnat sin mun,
bestraffade han Jobs vänner, emedan de,
såsom han tyckte, icke hade funnit på
de rätta orden och ändå hade talat. Och
likt desse bestraffade ban Job för det fria
språk, han förde, men. i sin egen vishet fann
han ett godt behag. Ändtligen talade
Herren själf till Job uti ett stormväder och
förde honom fram att hålla riktig
ransak-ning med sig själf inför Gud. När nu Job
blef påmind om Guds stora makt och
vishet och om sin egen vanmakt, öclmjukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
