Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Josef ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rakel och var den förete af hennes två
söner. Rakel hade dittills varit ofruktsam,
men Herren tänkte på Rakel och öppnade
hennes kved, och hon födde en son och
kallade hans namn Josef. Josef, såväl som alla
Jakobs söner med Lea och med
tjänstekvinnorna och Leas dotter Dina, föddes i
Mesopotamien, medan Jakob ännu var där och
vaktade Labans, sin svärfaders, får, 1 Mos. 30:
22—25; 33: 2, 7; 35: 24; 46: 19; 1 Krön. 2:
2; 7: 29. Men då Jakob, Josefs fader, hade
varit i Mesopotamien i 20 år och alla de
här ofvan nämnda barnen voro födda åt
honom, drog han åter till Kanans land med
hela sitt hus. Och då Josef var sjutton år
gammal, gick han jämte sina bröder i vall
med sin faders får och följde som dräng
med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
söner: Dan, Naftali, Gad och Aser. Och
Josef bar fram deras onda rykte till deras
fader. Och Jakob älskade Josef mer än alla
sina andra barn, emedan han hade födt
honom i ålderdomen. Och Josef hade
drömmar, hvilka han omtalade för sina bröder.
Desse förstodo, att det i drömmarne låg en
profetisk betydelse, att Josef skulle blifva
upphöjd och att de skulle komma och buga
sig för honom. Och både för det, att fadern
älskade honom mest, och för hans drömmare
skull afundades bröderna och hatade honom,
så att de icke kunde tala ett vänligt ord
till honom. Äfven fadern bannade honom
för hans drömmar. Och det hände sig, att
då bröderna gingo i vall med fåren och
Josef icke var med dem, sände deras fader
honom att gå och se, huru det stod till med
bröderna och med hjorden. När bröderna
på afstånd fingo se honom, rådslogo de om
att döda honom och sade, att man väl sedan
finge se, huru det ginge med hans
drömmar. Men Ruben, deras äldste broder, sade,
att de icke skulle utgjuta blod, utan hellre
kasta honom i en brunn, som var där i
närheten; och bröderna följde Rubens råd.
Detta sade Ruben, emedan han ämnade i
hemlighet rädda honom; ty i brunnen fanns
intet vatten. Men medan Ruben var
afsides, kommo ismaelitiska och midjanitiska
köpmän tågande, och efter Judas råd togo
bröderna upp Josef ur brunnen och sålde
honom för tjugu silfversiklar (omkr. 40 kr.).
Dessa köpmän förde Josef till Egypten och
sålde honom där åt Potifar, en Faraos
hofman, öfverste för lif drabanterna. När
Ruben kom till brunnen och icke fann Josef
där, vardt han mycket ledsen, ref sina
kläder och sade: Hvart skall jag gå? Och de
I togo Josefs röck och slaktade en bock öch
doppade rocken i blodet och sände den hem
till deras fader, föregifvande, att de hade
hittat den, och frågade, om fadern kände
igen, om det var hans sons röck. Jakob
kände igen rocken och trodde, att ett
vilddjur hade rif vit ihjäl Josef. Och han sörjde
sin son i lång tid och ville icke låta trösta
sig, utan sade: Jag skall med sorg
nedstiga i de dödas rike till min son, 1 Mos.
37; 39: 1; 2 Mos. 1: 5; Ps. 105: 17; Am.
6: 6.
Herren var med Josef och välsignade
egyptierns hus för Josefs skull. Och
Potifar satte Josef öfver hela sitt hus, och
jämte honom befattade han sig själf med
intet annat än med maten, som han skulle
äta. Josef var fager till utseende. Och
Potifars hustru upptändes af brottsligt
begär till honom, och hon låg efter honom
med all sin förmåga för att förföra honom.
Men Josef fruktade Gud och stod tappert
emot hennes frestelser. Och då kvinnan såg,
att hon icke kunde få någon makt öfver
honom, förvandlades hennes kärlek i hat,
och hon anklagade honom för sin man och
sade, ljugande, att Josef hade varit inne hos
henne och velat våldföra henne. Potifar,
som trodde sin hustrus ord, blef vred och
lät föra honom till det fängelse, där
konungens fångar sutto fängslade. Men Herren
var med Josef och lät honom finna nåd
för hans ögon, som var föreståndare för
fängelset. Och denne gaf alla fångarne i
Josefs hand; och allt hvad där skulle göras,
det gjordes genom honom. Föreståndaren
bekymrade sig icke om något, som Josef
hade om hand, emedan Herren var med
honom, och hvad han gjorde, det lät
Herren lyckas väl, 1 Mos. 39: 2—23.
Då Josef hade varit i fängelset någon tidr
kommo äfven två af konungens tjänare dit,
nämligen öfvervinskänken och öfverbagaren.
En natt hade dessa tjänare hvar sin dröm.
Och Josef uttydde drömmarne för dem
sålunda, att om tre dagar skulle vinskänken
åter blifva upphöjd och insatt i sitt ämbete
och bagaren blifva hängd. Han bad ock
vinskänken, att denne måtte tänka på honom,
när han komme i sitt ämbete igen, och
på-• minna Farao om honom och att ban blifvit
oskyldigt satt i fängelse. Och det gick
dessa tjänare så, som Josef hade sagt dem.
Vinskänken kom dock icke ihåg Josef, utan
glömde honom, kap. 40. Men två år
därefter hade Farao en dröm, hvaröfver han
kom i mycket bekymmer. Och då ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
