Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Juda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hände nämligen, att då Juda hade gifvit
Tamar åt sin äldste son Er till hustru, dog
denne barnlös. Juda sade då till Onan,
sin andre son, att denne skulle taga henne
och uppväcka säd åt sin broder. Men
äfven Onan dog barnlös. Då sade Juda till
Tamar, att hon skulle förblifva änka i sin
faders hus, till dess att hans tredje son,
Sela, blefve fullvuxen, så skulle hon få
äfven denne. Men Juda fruktade, att om han
gåfve honom åt henne, så skulle det gå med
denne som det hade gått hans bröder; och
han gaf honom icke åt henne. Men då
Tamar såg, att hon hade blifvit besviken,
passade hon på en gång, då Juda skulle gå
den vägen fram — Judas hustru, Suas
dotter, var nämligen då död — lade af sig sina
änkekläder och höljde sig med slöja samt
gick och satte sig utmed vägen, där Juda
skulle gå. Då Juda såg henne, trodde han,
att det var en sköka. Och han kom
öfverens med henne, att han skulle ligga när
henne, och för den skull skulle ban sända
henne ett getkid utur hjorden. — Han var
nämligen på väg till Timna för att klippa
sina får. — Men som pant, till dess han
sände henne kidet, gaf han henne sin
signet-ring, sin snodd och stafven, som han hade
i sin hand. Men då Juda sände kidet, var
Tamar borta med panten, och han fann
henne icke. Och Tamar vardt hafvande.
Då det vardt berättadt för Juda, att hans
sonhustru hade bedrifvit hor, sade han, att
de skulle föra ut henne, att hon måtte
brännas. Men då Tamar var utförd, sände
hon panten till sin svärfader och lät säga
honom, att hon var hafvande efter den
mannen, hvilken den tillhörde, och nu kunde han
se efter, om han kände igen densamma. Då
Juda såg panten, sade ban: Hon är
rättfärdigare än jag, emedan jag icke har gifvit
henne åt min son Sela. Och Tamar fick
lefva, men Juda låg icke när henne mer.
När tiden kom, att Tamar skulle föda, födde
hon två gossebarn, hvilka blefvo kallade
Peres (Fares) och Serah (Sava). Alla
sönerna föddes honom i Kanans land, dit han
hade dragit med sin fader från
Mesopotamien. Men de tre, som ännu voro kvar,
drogo jämte Juda, deras fader, med Jakob
ned till Egypten, då denne drog dit för att
träffa sin son Josef, 1 Mos. 38; 46: 12; 2
Mos. 1: 2; 4 Mos. 26: 19, 20; Rut 4: 12; 1
Krön. 2: 3, 4; 4: 1. 21; 9: 4; Matt. 1: 3;
Luk. 3: 33.
Deras förflyttning till Egypten skedde af
följande anledning: Då Jakobs söner voro
ute och vaktade sin faders får, sände denne
Josef, deras broder, att gå och se, huru det
var med dem. När desse fingo se Josef,
beslöto de att döda honom. Men på
Rubens tillrådan kastade de honom i en
vattenfri brunn. När de hade kastat Josef i
brunnen, kommo ismaelitiska och
midjanitiska köpmän tågande, och på Judas
tillrådan togo de åter upp Josef utur brunnen
och sålde honom till dessa för tjugu
silfver-siklar (= 40 kr.). Och köpmännen sålde
Josef till Egypten. Där blef Josef upphöjd
till förste mannen i landet, näst konungen
själf. Och det blef en stor hungersnöd i
alla land, men i Egypten fanns säd. Då
sände Jakob sina söner till Egypten att köpa
säd. Josef igenkände bröderna, men de
kände icke igen honom. Och då de hade
berättat för Josef, att de hade ännu en
broder, Benjamin, hvilken fadern hade behållit
hemma, sade Josef till dem, att om de
vidare ville komma till honom, skulle de
äfven hafva Benjamin med sig, och till dess
behölle han Simeon fången i Egypten.
Fadern släppte dock ogärna Benjamin ifrån
sig, ty han fruktade, att han icke finge
honom igen. Men då nöden var stor och
bröderna icke vågade komma inför Josef med
mindre de hade Benjamin med sig, gick
Juda i borgen hos fadern, att han skulle
föra Benjamin hem till honom igen, och om
han icke gjorde det, skulle skulden blifva
hans för all tid. Fadern lät dem då fara.
Men nu ställde Josef sig underlig emot dem
och låtsade sig vilja kvarhålla Benjamin som
träl och låta de andre resa hem igen till
deras fader. Juda bad då innerligt, att han
måtte få stanna kvar som träl i Benjamins
ställe, ty han stod i ansvar hos sin fader
för pilten; och om de komme hem och icke
hade Benjamin med sig, så skulle han icke
kunna uthärda att se den jämmer, som
skulle träffa deras fader. Då bekände Josef
sig för sina bröder, och med Faraos
medgifvande sände han efter sin fader Jakob,
och denne kom med hela sitt hus och
bosatte sig i Egypten, hvarest både han och
alla hans söner och de första leden därefter
dogo, 1 Mos. 37: 26; 43: 14; 44: 14-34;
Apg. 7: 15.
Förrän Jakob dog, uttalade han följande
välsignelse öfver Juda: Dig, Juda, skola
dina bröder prisa, din hand skall vara
öfver dina fienders hals, för dig skola din
faders barn buga sig. Juda är ett ungt lejon.
Från rifvet byte stiger du upp, min son.
Lägger ban sig ned till hvila, lik ett lejon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
