Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kaleb ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty nog skola vi blifva det öfvermäktiga.
Men då folket, som icke ville lyssna till
Kaleb, ämnade resa sig upp och välja sig
en annan anförare än Mose och vända
tillbaka till Egypten, refvo Kaleb och Josua,
en annan af kunskaparne, hvilken äfven
förblef trogen emot Herren, sina kläder och
talade till Israels barn och sade, att de
icke skulle vara rädda för Kanans
inbyggare och icke sätta sig upp emot Herren,
ty Herren hade öfvergifvit det landets folk,
men han var med Israels barn. Då sade
hela menigheten, att man borde stena Kaleb
och Josua. Men Herren, hvilkens härlighet
visade sig i församlingshyddan, skyddade
dem. Och Herren sade, att emedan folket
icke ville gå och intaga landet, skulle alla
deras stridbara män dö i öknen, men Kaleb
ville Herren låta komma in i landet, och
hans efterkommande skulle få besitta det,
emedan i honom en annan ande varit och
han i allo hade rättat sig efter honom.
Och det skedde äfven, att ingen af alla de
manspersoner, som voro tjugu år och
därutöfver, då de gingo ut ur Egypten, fingo
komma in i Kanan, utom Kaleb och Josua.
Och Herren slog de tio kunskaparne, så att
de dogo, men Kaleb och Josua blefvo vid
Uf, 4 Mos. 13: 7, 31; 14: 6—10, 21—24, 30,
36—38; 26: 65; 32: 12; 5 Mos. 1: 34—36.
När Israels barn kommit in i landet, gick
Kaleb fram till Josua och påminde denne
om allt det ofvan sagda och sade, att han
då var fyrtio år och nu var han åttiofem
år. Men så kraftig, som han var då, var
han ännu både till att strida och till att
ingå och utgå. Därför bad han Josua, att
denne nu ville gifva honom den bergstrakt,
om hvilken Herren hade talat på den
dagen; just där enakiterna, de stora jättarne,
med hvilka kunskaparne hade förskräckt
Israel, bodde i stora och befästade städer.
Och Kaleb sade: Tör hända hjälper Herren
mig att fördrifva dem. Då välsignade Josua
Kaleb och gaf Hebron åt honom till
besittning. Och Kaleb fördref och slog tre Enaks
söner. Och ban drog vidare ut emot
De-birs inbyggare. Och Kaleb sade, att den
som sloge och intoge Debir, åt honom ville
han gifva sin dotter Aksa (Aksa 1) till
hustru. Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre
broder, intog staden; och han gaf åt honom
sin dotter Aksa till hustru. Och han skänkte
henne en landsträcka, rik på källsprång.
Själfva staden Hebron, som äfven blef en
dråparefristad, gafs sedermera åt prästerna,
men stadens åker och därtill hörande byar
erhöll Kaleb, Jos. 14: 6—15; 15: 13—19;
21: 9—13; Dom. 1: 10—15, 20; 3: 9; 1 Krön.
6: 50—57. Medan israeliterna ännu voro i
Sinais öken, blef Kaleb af Herren själf
utvald, att, då de kommo in i landet, vara
med och utdela detsamma åt Israels barn
och sätta Israels stammar in uti deras
besittningar, 4 Mos. 34: 16—29. ’ Hans fader
hette Jefunne (Jefunne 1). Utom Aksa hade
han sönerna Iru, Ela (Ela 5) och Naam, 1
Kron. 4: 15. Namnet betyder: Behjärtad
man (Stora kyrkobibeln).
Kaleb 2. En man af Judas stam,
hvilkens fader hette Hezron. Han födde barn
med sin hustru Asuba och med Jeriot. Och
då Asuba blef död, tog han sig åter en
hustru, som hette Efrat, och dessutom hade
han en frilla vid namn Maaka. Och med
Asuba födde han Jeser, Sobab och Ardon;
och med Efrat Hur och med Maaka Seber,
Tirhana, Sääf och Seva. Dessutom hade
han barnen Mesa och Aksa, om hvilkas
moder ingenting ^nämnes; kanske voro dessa
Jeriots barn. Äfven hade han en frilla, som
hette Efa, hvilken födde åt honom Haran,
Moza och Gases. Och Kalebs bröder voro
•Jerahmeel och Ram, 1 Krön. 2: 18, 19, 25,
42, 46^ 48—50. Sannolikt är det densamme
som heter Kelubai i v. 9.
Kalkol 1. En vis man i Israel, men ändå
icke så vis som konung Salomo. Hans
fader hette Mahol, och han hade bröderna
Etan, Heman och Darda, 1 Kon. 4: 31.
Namnet betyder: En som närer och
försörjer (Stora kyrkobibeln).
Kalkol 2. Den fjärde af Serahs, Judas
sons, fem söner (Serah 2), 1 Krön. 2: 6.
Kallai, hufvudman för prästhuset Sallai
i Israel i Nehemias tid, Neh. 12: 20.
Namnet betvder: Lätt och snäll människa, min
tröst (Stora kyrkobibeln).
Kanaan, den siste af Hams, Noahs sons,
fyra söner. När hans fader Ham hade
omtalat sin faders skam för sina bröder,
uttalade denne en förbannelse öfver Kanaan
och sade, att han skulle blifva träl åt Sem
och Jafet, 1 Mos. 9: 18^-27; 10: 6; 1 Krön.
1: 8. Och Kanaan födde Zidon och Het
och blef stamfader för jebuseer, amoreer,
girgaseer, hivveer, arkeer, sineer, arvadeer,
semareer och hamateer, de kananeiska
folk-stammarne, 1 Mos. 10: 15—20; 1 Krön. 1:
13—16. Namnet betyder: Förtryckt,
underkufvad. Andre: Köpman (Stora
kyrkobibeln); bedragare, förtryckare, köpman
(Midnattsropet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
