Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kefas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt dig en och åt Mose en och åt Elia en.
Då fingo de genom en röst från himmelen
vittnesbörd om Jesus, att han var Guds
son, och uppmaning att höra honom,
hvilket vittnesbörd Petrus sedan omnämner i
sitt andra bref för att därmed bestyrka, att
kungörelsen om Jesus är sann, Matt. 17:
1—9; Mark. 9: 2-10; Luk. 9: 28—36; 2
Petr. 1: 16—18. En annan gång, då Jesus
gick med Jairus för att uppväcka dennes
dotter, tog ban äfven dessa tre lärjungar
jämte flickans föräldrar med sig in i
rummet, där flickan var, Mark. 5: 37; Luk. 8:
51. Samma tre lärjungar tog han ock med
sig längre fram än de öfriga lärjungarne,
då han i Getsemane genomkämpade sitt
svåra själslidande, Men då Jesus gick ännu
litet längre fram, somnade de. Då nu
Jesus kom och fann dem sofvande, tilltalade
han särskildt Petrus, sägande: Simon,
sofver du? Förmådde du icke vaka en enda
timme? Petrus hade nämligen kort förut
sagt, att om än alla de andra öfvergåfve
honom, skulle han dock icke göra det, Matt.
26: 30—46; Mark. 14: 27—42. Det var också
dessa tre, tillsamman med Andreas, som
frågade Jesus afsides, när templet skulle
nedrifvas, Mark. 13: 24.
Såsom vi förut nämnt, voro Petrus och
Andreas från Betsaida, men längre fram
finna vi, att dessa bröder hade ett hus i
staden Kapernaum, dit Jesus gick in, och
där han botade först Petri svärmoder och
sedan många andra sjuka, hvilka folket i
staden ditfört, Matt. 8: 14—17; Mark. 1:
29—34; Luk. 4: 38—41. Och då Jesus
morgonen därpå hade gått till ett ensligt
ställe för att bedja, men många människor
kommo för att söka honom, skyndade Petrus
jämte några andra efter honom och sade,
att de voro många, som sökte honom. Men
Jesus svarade, att de skulle gå till de
närgränsande småstäderna, Mark. 1: 35—39.
Vid ett annat tillfälle, då lärjungarne i båt
foro öfver det Galileiska hafvet, och vinden
var dem emot, så att båten blef hårdt
ansatt af vågorna, men Jesus vid fjärde
nattvakten kom till dem, gående på hafvet, sade
Petrus, sedan Jesus tilltalat dem, så att de
kände honom: Herre, är det du, så bjud
mig komma till dig på vattnet. Och Jesus
sade: Kom. Då steg Petrus ned ur båten
och gick på vattnet och kom till Jesus.
Men när han såg vädret, blef han förskräckt,
och då han begynte sjunka, ropade han och
sade: Herre, hjälp mig! Och strax räckte
Jesus ut handen och fattade i honom och
sade till honom; Klentrogne, hvarför
tvif-lade du? Matt. 14: 22—31. En gång, då
Jesus först frågat lärjungarne, hvem folket
sade honom vara, och sedan frågade dem,
hvilka tankar de själfva hade om honom,
svarade Petrus: Du är Kristub, den lefvande
Gudens son. Då sade Jesus till honom:
Salig är du, Simon, Jonas’ son, ty kött och
blod har icke uppenbarat det för dig, utan
min fader, som är i himmelen. Jag säger
ock dig, att du är Petrus; och på denna
klippa skall jag bygga min församling, och
dödsrikets portar skola icke varda henne
öfvermäktiga. Och Jesus sade vidare till
honom, att han skulle gifva honom
himmelrikets nycklar; allt hvad han bunde på
jorden, det skulle vara bundet i himmelen, och
allt hvad han löste på jorden, det skulle
vara löst i himmelen, Matt. 16:13—19; Mark.
8: 27—30; Luk. 9: 18—21. När Jesus
därefter sade dem, att han skulle lida mycket
af öfversteprästerna och af de äldste och
dödas och på den tredje dagen uppstå igen,
tog Petrus Jesus afsides och begynte förebrå
honom och sade: Bevare dig Gud, Herre.
Icke skall detta vederfaras dig. Men Jesus
vände sig om och sade till honom: Gå bort
ur min åsyn, satan; du är för mig en
stötesten, ty du besinnar icke det Gud tillhörer,
utan det människor tillhörer, Matt. 16: 21
—23; Mark. 8: 31—3&
En gång, då de kommo till Kapernaum,
gingo de, som uppburo skattepenningen, fram
till Petrus och frågade, om deras mästare icke
plägade betala skattepenningen. Petrus
besvarade frågan jakande, och då han sedan
kom in i huset, där Jesus var, förekom Jesus
honom med några frågor, af hvilka framgick,
att han icke var skyldig att erlägga
skattepenningen. Men på det att de icke skulle
gifva dem någon anstöt, sände han Petrus till
hafvet för att kasta ut kroken, och den fisk,
som först komme upp, skulle han taga, och
när han öppnade hans mun, skulle han finna
en penning, hvilken han skulle taga och
gifva ut för dem båda, Matt. 17: 24—27.
En annan gång gick Petrus fram till Jesus
och frågade honom, huru ofta ban skulle
förlåta sin broder, om denne syndade emot
honom, om han skulle förlåta ända till sju
gånger. Men Jesus sade, att det försloge icke
med sju, utan han skulle förlåta honom ända
till sjuttio gånger sju, Matt. 18: 21, 22.
När Jesus vid ett tillfälle sade dem, att
det var svårt för en rik att ingå i Guds
rike, svarade Petrus, att de hade öfvergifvit
allt och följt honom, och frågade, hvad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
