Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lappidot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den. Han upptages med i Jesu släktled,
1 Mos. 5: 25—31; 1 Krön. 1: 3; Luk.
3: 36.
Lappidot, profetissan Deboras man, Dom.
4: 4. Namnet betyder: Fackel, väderlykta
(Stora kyrkobibeln).
Lasarus 1. En fattig man, som Jesus
omtalar, lefde samtidigt med en rik man,
vid hvars port han brukade ligga, full med
sår, åstundande stilla sin hunger med de
smulor, som föllo från den rike mannens
bord; och hundarna kommo och slickade
hans sår. När Lasarus dog, förde änglarne
honom i Abrahams sköte. Och då den rike,
som ock vardt död, i dödsriket upplyfte sina
ögon, fick han se Lasarus i Abrahams sköte
långt ifrån, där han själf var. Då bad den
f. d. rike mannen Abraham, att denne måtte
sända Lasarus till honom för att doppa
det yttersta af sitt finger i vatten och svalka
hans tunga. Ty, sade han, jag pinas i denna
låga. Men Abraham sände honom icke,
utan han sade till honom, att han skulle
komma ihåg, att han hade haft sitt goda,
medan han lefde, och Lasarus hade
likaledes då haft sitt onda. Men nu, tillade
han, har han här hugnad, och du pinas.
För öfrigt sade Abraham, att ett så stort
svalg var befäst emellan dem, att om någon
än ville begifva sig från den ena platsen
till den andra, så kunde han dock icke.
Då bad han, att Abraham måtte sända
Lasarus till hans faders hus och varna hans
fem bröder, att de icke måtte komma till
samma pinorum; men äfven denna bön blef
afslagen, Luk. 16: 19—31.
Lasarus 2. En man, som bodde i
Betania tillsammans med sina två systrar,
Marta och Maria, i den tid, då Jesus
vandrade omkring i Kanans land. Alla tre voro
förtroliga vänner med Jesus. Och när Jesus
var på den orten, tycks han hafva så godt
som ett hem hos dem. Betania låg omkr.
femton stadier (2 2/s km.) från Jerusalem.
Medan Jesus vistades vid Jordan, där
Johannes först döpte, blef Lasarus sjuk, och
systrarna sände till honom och sade: Herre,
den du kär hafver ligger sjuk. Men Jesus
svarade, att den sjukdomen icke var till
döds utan därtill, att Guds son genom den
skulle blifva ärad; och så stannade Jesus
kvar, där han var, i två dagar. Men sedan
sade han till sina lärjungar, att Lasarus sof,
men att han skulle gå och väcka upp
honom. Då lärjungarne härvid invände, att
om han sofve, så blefve han bättre, svarade
dem Jesus, att Lasarus var död.
När då Jesus kom dit, hade Lasarus redan
legat fyra dygn i grafven, och många judar
voro församlade hos systrarna att begråta
honom. När de då hörde, att Jesus var
kommen, gingo båda systrarna ut och mötte
honom, först Marta och sedan Maria, och båda
sade de till honom, att om han hade varit
där, hade deras broder icke dött. Men Jesus
lofvade dem, att deras broder skulle uppstå
igen, och så frågade han dem, hvar de hade
lagt honom; och när han gick till grafven,
grät han. Lasarus luktade redan. Men
Jesus befallde, att de skulle taga stenen bort
ifrån grafven, och därefter ropade ban på
den döde: Lasarus, kom ut! Och Lasarus
kom ut, bunden till händer och fötter med
svepekläden; och hans ansikte var
ombundet med en svetteduk. Och Jesus sade till
dem, att de skulle lösa honom och låta
honom gå. För denna gärnings skull kommo
många till tro på Jesus. Men
öfversteprä-sterna och fariséerna blefvo ännu mer
förbittrade däröfver, och de beslöto att döda
honom, Joh. 11: 1—53.
Då det led mot judarnes påskhögtid, den
påsk, då Jesus blef dödad, kom han till
Betania sex dagar före högtiden. Och de gjorde
åt honom en måltid, och Lasarus satt med
till bords. När då judarne förnummo att
Jesus var där, kommo många dit för att äfven
se Lasarus. Men öfversteprästerna rådslogo,
huru de äfven måtte döda Lasarus; ty för
hans skull gingo många Judar bort och
trodde på Jesus. När Jesus red in i
Jerusalem, vittnade folket, som var med honom,
att han hade uppväckt Lasarus från de döda
och kallat honom ut ur grafven. Och
fördenskull kom folket emot honom, emedan
de hörde, att han hade gjort detta tecknet.
Då blefvo fariseerna slagne med häpnad
och tyckte sig icke kunna uträtta
någonting, kap. 12: 1—19.
Lea, den äldsta af Labans två döttrar,
blef gift med sin kusin Jakob på följande
sätt: Jakob flydde till Mesopotamien, till
sin morbroder Laban, undan sin broder
Esau, hvilken stod efter hans lif. Och
Laban emottog sin systerson och öfverenskom
med honom, att han skulle vakta <hàns får
i sju år; som lön därför skulle han hafva
hans dotter Rakel till hustru.
När de sju åren voro tilländagångna, gjorde
Laban bröllop åt Jakob, men när aftonen kom
tog han sin dotter Lea och lade när honom
i stället för Rakel; och så vardt Lea Jakobs
hustru. Och Laban gaf Silpa, sin
tjänstekvinna, till tjänstekvinna åt sin dotter Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
