Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mose ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33: 1—6, 12—23; 4 Mos. 2: 1—34; 9: 17—
23; 10: 1—14: 45; 16: 1—17: 13; 20: 2—13;
21: 4—20; 25: 1—26: 4, 9—11, 63-65; 33:
1—56; 5 Mos. 1: 19—2: 19; 8: 2—5, 14— i
16; 9: 7—29; Jos. 24: 7; 2 Kon. 18: 4; Ps.
103: 7; 106: 13—32; Joh. 3: 14, 15; 6: 30
—58; Apg. 7: 36; 1 Kor. 10: 3—10.
Det är redan nämndt, att Herren bodde med
Israel i en eld- och molnstod. Men när de
hade vandrat något in i öknen, gjorde Mose
ett tält, hvilket han kallade
församlingshyddan. Till detta gick Mose sedan, när han
talade med Gud. Och därifrån talade Gud
med honom, dock i molnstoden, hvilken
uppfyllde församlingshyddan, då Herren därur
talade till Mose. Men när de kommo till
berget Sinai, steg Mose upp på berget till
Herren och stannade där i fyratio dygn och
hvarken åt eller drack på hela den tiden.
Där emottog han undervisning af Gud själf
om ett tabernakel, som han skulle bygga,
afsedt för Israels gudstjänst. Det skulle
bestå af flere afdelningar: förgårdar, det
heliga och det allra heligaste, afbildningar
af himmelska ting, hvilka Gud visade
honom och hvarefter han skulle göra allt. I
detta tabernakel skulle Gud sedan bo,
särskildt i det allra heligaste, i hvilket skulle
förvaras en »ark», hvari två stentaflor med
de tio budorden förvax-ades. Och till lock
på denna ark (en låda af akasieträ) var en
nådastol utaf guld, hvaröfver Gud tronade
på keruber. Till präster i detta tabernakel
afskilde Mose sin broder Aron och hans
afkomlingar, hvilka äfven skulle vara präster
i Israel i evärdliga tider. Och till den
öfriga tjänstens förrättande i tabernaklet, så
länge de hade detta, och till bärandet af
detsamma med alla de saker, som därtill
hörde, och för att sedan allt framgent tjäna
vid Israels gudstjänst afskilde han hela
Le-vis stam; och den skulle stå under
prästernas. befäl.
Äfven fick Mose en fullständig lag för
folket af Herren, medan han var uppe på
berget. Han fick de redan nämnda
sten-taflorna, på hvilka Gud själf hade skrifvit
de tio buden. Men han fick äfven en
fullständig kyrkolag och därtill en s. k.
borgerlig lag, hvarefter de hade att rätta sig i
alla förhållanden. Och denna lag skulle
vara gällande för folket, ända till dess
Kristus komme, sedan skulle han förlossa dem
ifrån det, som i denna lag var tryckande
och gifva dem en ännu fullkomligare lag,
hvarom Herren säger till Mose: En profet
vill jag uppväcka åt dem utur d .ras bröders
krets, som är dig lik, och jag vill lägga,
mina ord i hans mun, och han skall tala.
till dem, hvad jag bjuder honom. Men när
Mose hade fått denna lag och så kom ner
till folket igen, så hade det gjort sig en
afgud och firade just då en fest för den
samma. Däröfver förbittrades Mose så, att
han slog sönder båda stentaflorna, hvilka
han nyss hade emottagit af Guds hand~
Men när han hade fått stilla folket igen
och förstört afguden, gick han åter upp på
berget, stannade där för andra gången,
fastande i fyratio dygn. Och han hade med
sig två nya taflor, på hvilka Gud åter skref
de tio buden. Om folket hölle denna lag,
skulle det varda välsignadt, men
öfverträdelse medförde förbannelse. Och om någon
enskild person gjorde enligt dessa bud, fick
han lefva, oaktadt däri var mycken
bristfällighet, hvilken Mose hade måst låta
inrymma för »deras hjärtas hårdhets skull.»
Men sedan Kristus var kommen, för-,
blefvo ändå judarne under lagen, ty de
förstodo icke att Kristus skulle varda
lagensände till rättfärdighet för dem, som trodde
på honom. De sade, både till Jesus och
hans vänner, att de ville förblifva
Moses-lärjungar, ty de visste hvarifrån Mose var,,
men icke hvarifrån Jesus var. Men Jesus
sade till dem, att Mose hade gifvit dem
lagen, men ingen af dem gjorde lagen
tillfyllest, och att de icke trodde Mose
skrifter, ty hade de trott dem, så hade de också
trott honom; ty om honom hade Mose
skrifvit. Men nu skulle just Mose, på hvilken
de hoppades, anklaga dem, 2 Mos. 15: 25—
27; 16: 28—30; 19: 1—3; 3 Mos. 27: 34; 4
Mos. 1: 48—54; 3: 1—6: 27; 7: 1—9; 8: 1
—26: 9: 15, 16; 15: 1—41; 19: 1—22; 28: 1
—30: 17; 5 Mos. 5: 1—6: 25; 8: 1—9; 9: 8
—10: 5, 8—22; 11: 1—28: 68; 29: 1—30: 20;
31: 24—29; Jos. 4: 10; 8: 30—35; 23: 6;
Dom. 3: 4; 1 Kon. 2: 3; 8: 9; 2 Kon. 14:
6; 18: 6, 12; 21: 8; 23: 25; 1 Krön. 6: 49;
15: 15; 21: 29; 22: 12, 13; 2 Krön. 1: 3; 5r
10; 8: 13; 23: 18; 24: 6, 9; 25: 4; 30: 16;.
33: 8; 34: 14; 35: 12; Esra 3: 2; 6: 18; 7:
6; Neh. 1: 7, 8; 8: 1, 14; 9: 14; 10: 29; 13:
1; Matt. 8: 4; 19: 7, 8; Mark. 1: 44; 7: 10;
10: 2—5; Luk. 2: 22; 5: 14; 16: 29, 31; 24:
27, 44; Joh. 1: 17, 45; 5: 45, 46; 7: 19, 22,
23; 8: 5; 9: 28; Apg. 3: 22; 6: 11, 14; 7: 37
—44; 13: 39; 15: 1, 5, 21; 21: 21; 26: 22;
28: 23; Rom. 10: 5; 1 Kor. 9: 9; Ebr. 8: 5;
9: 18 —23; 10: 28; 12: 18—21.
När Mose andra gången varit med Gud på.
berget, hade hans ansikte blifvit skinande, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
