Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paulus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f söka Paulus. Och då han fann honom, tog
| han honom med sig och återvände till
An-’ tiokia. Där kvarblefvo de ett år och lärde
mycket folk. Under den tiden kommo
nå-" gra profeter från Jerusalem ned till
Anti-; okia. Och en af desse stod upp och gaf
till-I känna, att en stor hungersnöd skulle komma
| öfver hela världen. Då beslöto lärjungarne
i Antiokia att sända något till hjälp åt de
I bröder, som bodde i Judeen. Och de
öfverlämnade denna undsättning åt Paulus och
Barnabas och sände dem till Jerusalem med
I densamma, Apg. 11: 19—30.
När de hade fullgjort detta sitt uppdrag
i Jerusalem, foro de åter till Antiokia och
I togo äfven med sig Johannes (— Markus),
i som var Barnabas’ syskonbarn. Paulus
räk-1 nas med ibland de profeter och lärare, som
då voro i Antiokia. Under det att dessa
förrättade Herrens tjänst och fastade, sade den
helige ande till dem, att de skulle afskilja
Paulus och Barnabas till det verk, hvartill han
hade kallat dem. Då fastade de och bådo och
lade händerna på dem och läto dem fara.
: Och så foro de ned till Seleucia, och därifrån
seglade de till Cypern. I staden Salamis
förkunnade de Guds ord i judarnes synagogor,
och de hade Johannes med sig som
medhjälpare. Och de kommo till Pafos. Och
ståthållaren därstädes, Sergius Paulus,
kallade dem till sig för att få höra Guds ord.
Men denne hade hos sig en falsk profet,
en trollkarl, som hette Barjesus, hvilken
sökte att vända ståthållarens sinne ifrån
det, som apostlarne sade. Men Paulus slog
honom i andens kraft med blindhet, så att
han icke kunde se. - Och då ståthållaren såg
detta, trodde han, högligen förundrad öfver
Herrens lära. Men Paulus och Barnabas
foro ifrån Pafos till Perge i Pamfylien, och
Johannes skildes ifrån dem och återvände
till Jerusalem. Från Perge foro de vidare
och kommo till Antiokia i Pisidien, där de
gingo in i synagogan på sabbatsdagen och
satte sig. Och efter uppläsandet af lagen
och profeterna sände sy nagogf örestån dåren
till dem och sade, att om de hade något
att tala till folkets förmaning, så var det
dem tillåtet. Då stod Paulus upp och höll
en kraftig predikan, bevisande, att Jesus
var Kristus och att Gud hade uppväckt
honom ifrån de döda. Och han förkunnade
för dem syndernas förlåtelse i Jesu namn
och befrielse ifrån all orättfärdighet och
förmanade dem att se till, att icke det, som
profeterna talat om förhärdelse, måtte
komma öfver dem. Och många lyssnade till
hvad som sades och bådo, att de måtte få
höra samma ord på nästa sabbat. Och på
den följande sabbaten församlades så när
hela staden för att höra Guds ord. Men
när judarne sågo det myckna folket, sade
de emot det. som sades af Paulus och
Barnabas. Men desse svarade dem med
frimodighet och sade: Till eder måste Guds ord
föret talas; men då I stöten det från eder
... så vända vi oss till hedningarne. Och
så anförde de ett par profetior ur Esaias om
hedningarnes frälsning genom Kristus (Es.
42: 6; 49: 6). Och många af hedningarne
trodde, och Herrens ord spridde sig öfver
hela landet. Men judarne uppväckte en
förföljelse emot apostlarne och drefvo dem bort
ifrån sina gränser. Och apostlarne skakade
stoftet af sina fötter öfver dem och kommo
till Ikonium; och lärjungarne vordo
uppfyllde med fröjd och med den helige ande,
Apg. 12: 25—13: 52.
I Ikonium gingo de in i judarnes
synagoga och talade så, att en stor mängd både
judar och greker trodde. Så vistades de där
en lång tid och talade frimodigt i förtrpstan
på Herren. Och Herren verkade genom dem,
så att tecken och under gjordes genom
deras händer. Men judarne upphetsade
hedningarnes sinnen emot dem, och folket delade
sig, så att somliga höllo med judarne och
andra med apostlarne. Och både judar och
hedningar med deras öfverhet gjorde ett
anlopp till att misshandla och stena dem.
Men apostlarne flydde, när de fått veta det,
till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien
och till trakten däromkring och förkunnade
där evangelium. Och i Lystra botade Paulus
en man, som hade varit vanför i fötterna
ända från sin moders lif. Då folket såg,
hvad Paulus gjort, trodde de, att det var
gudar, som voro komne ned till dem. Och
de kallade Barnabas Jupiter och Paulus
Merkurius, emedan han var den, som förde
ordet. Och de förde fram oxar och ville
offra för dem. Men då apostlarne hörde
detta, refvo de sönder sina kläder och
för-bjödo dem att göra så, sägande, att de
voro-människor såväl som de själfva. Och så
förkunnade de den lefvande Guden för dem.
Men äfven dit kommo judar ifrån Antiokia
och Ikonium och öfvertalade folket och
stenade Paulus och släpade honom utur
staden, menande, att han var död. Men
sedan lärjungarne hade slutit en ring omkring
honom, reste han sig upp och gick in i
staden, och dagen därefter gick ban ut
därifrån med Barnabas till Derbe. Och se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
