Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Petrus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus, se Kefas.
Petuel, fader till profeten Joel, Joel 1:1.
Namnet betyder: Som öfvertalar Gud (Stora
kyrkobibeln).
Peuletai, den siste af Obed-Edoms åtta
söner, 1 Krön. 26: 5.
Pilatus, romersk landshöfding i
Jerusalem vid den tid, då Jesus af Nasaret
vandrade omkring i det heliga landet och lärde.
Då Jesus hade blifvit gripen och förd inför
judarnes råd, blef han sedan af
öfverste-prästerna och folkets äldste öfverlämnad till
Pilatus för att af honom ransakas och
dömas. Under ransakningen framgick det klart
för Pilatus, att Jesus var en rättfärdig man
och att det var endast af afund judarnes
öfverste ville rödja honom ur vägen. Under
ransakningen fick han bud äfven från sin
hustru, att han icke skulle befatta sig med
Jesus, ty han var en rättfärdig man. Detta
hade blifvit uppenbaradt för henne i
sömnen. Pilatus spkte ock på allt sätt att gifva
Jesus lös. Men då både judarnes öfverste
och folket yrkade enstämmigt på, att han
skulle dö, synes Pilatus hafva saknat
karaktärsfasthet nog att handla efter hvad han
ansåg vara rätt. Därför kom han i stort
bryderi, huru han skulle handla. Då han
hörde, att Jesus var från Galileen, sände
ban honom till Herodes, hvilken äfven var
i Jerusalem vid denna tid. Men Herodes
föraktade Jesus och sände honom åter till
Pilatus. Från den dagen blef det vänskap
mellan Herodes och Pilatus, ty emellan dem
hade tillförne varit ovänskap. Emellertid
måste Paulus åter upptaga saken med Jesus.
Då han ytterligare gjort försök att gifva
Jesus lös ehuru förgäfves, lät han först
gissla honom, tvådde därefter sina händer
och sade: Oskyldig är jag till denne
rättfärdige mannens blod; I mån själfva se eder
om. Sedan öfverlämnade han Jesus att
kors-fästas, Matt. 27: 1-26; Mark. 15: 1—15;
Luk. 23: 1—25; Joh. 18: 28-19: 16; Apg.
3: 13; 4: 27; 13: 28; 1 Tim. 6: 13. När
de hade korsfäst Jesus, skref Pilatus både
på ebreiska, grekiska och latin orsaken till
hans död och satte den öfver hans hufvud:
»Jesus af Nasaret, judarnes konung.» Då
judarne ville hafva det ändradt därhän, att
Jesus skulle hafva sagt: Jag är judarnes
konung, svarade Pilatus: Hvad jag har
skrifvit, det har jag skrifvit. Därvid blef det
ock, Joh. 19: 19—22. Då det led mot
aftonen, kommo judarne till Pilatus och bådo,
att de korsfästes ben måtte sönderslås och
borttagas, hvilket han synes hafva medgifvit,
|Joh. 19: 31. Därefter kom Josef från
Ari-matea, en rik och ansedd rådsherre samt
| lärjunge till Jesus, till Pilatus och begärde
att få taga Jesu kropp för att gifva den en
hederlig begrafning. Pilatus undrade, om
Jesus redan var död. Men då han af
befälhafvaren för soldatafdelningen fått veta,
att han var död, gaf han Jesu kropp åt
Josef, Matt. 27: 57, 58; Mark. 15: 42—45;
Luk. 23: 50—52; Joh. 19: 38. Dagen
därpå kommo öfversteprästerna till Pilatus och
bådo honom, att ban måtte sätta vakt vid
grafven, ty de kommo ihåg, att Jesus hade
sagt, medan han lefde, att ban skulle uppstå
ifrån de döda. Pilatus villfor äfven denna
deras begäran med dessa ord: Där hafven
T vakten,. gån och förvaren som I kunnen,
Matt. 27: 62—65.
Om Pilatus berättas, att han vid något
tillfälle dödat några judar, just då desse
framburo sina offer, och blandat deras blod
med offren, Luk. 13: 1. Pilatus hade
tillnamnet Pontius, Apg. 4: 27. Namnet
betyder: Beväpnad med pilar (Stora
kyrkobibeln). Pontius d. ä. Hafsman, d. s.
Pilatus kom som prokurator till Judeen år
26 e. Kr. och innehade denna befattning i
tolf år. Han var en man af grymt sinnelag
(»Dom öfver Jerusalem» sid. 40). För
våldsamheter mot en skara samariter, som
samlats på Garissim, blef Pilatus slutligen
anklagad och sänd till Kom’. Sagan berättar,
att ban slutade med själfmord (E. Nyström).
Pilha, en hufvudman af Israels folk i
Nehemias tid, satte sitt signet under det
skriftliga förbundet, Neh. 10: 24.
Piltai, en präst i Israel i prästen
Joja-kims dagar och hufvudman för Minjamins
och Moadjas fadershus, Neh. 12: 17.
Pinehas 1. Son till Eleasar, Arons son.
Modern var en af Putiels döttrar, som var
en af hufvudmännen för leviternes
fäderne-hus efter deras släkter, 2 Mos. 6: 25; 1
Krön. 6: 4, 50. När historieskrifvaren
nämner honom såsom furste öfver leviterne,
tillägger han: Med honom vare Herren! 1
Krön. 9: 20. När moabiternas och
midja-niternas döttrar förförde Israels barn till att
gå med dem i horeri och i afgudadyrkan,
hvarför en hemsökelse drabbade Israels barn,
i hvilken tjugufyra tusen blefvo döda, då
gick Pinehas in i ett tält, hvari en
israelitisk man hade infört en midjanitisk kvinna
i Israels barns åsyn, och stack dem båda
igenom lifvet med sitt spjut. Därefter
upphörde hemsökelsen. Herren sade därför till
Mose, att Pinehas hade nitälskat i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
