Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ruben ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina kläder oeh gick till sina bröder och
klagade bitterligen, sägande: Pilten är icke
där, och jag, hvart skall jag gå? Alltså
hade Ruben ingen del i ogärningen mot
Josef, hvarför han också med godt samvete
kunde tilltala bröderna, då desse i stor
själsångest stodo inför Josefs ansikte i Egypten,
hvilken de icke igenkände, sägande: Sade
jag icke till eder sålunda: försynden eder
icke på pilten! Men i horden mig icke.
Och si, nu är det hans blod som utkräfves,
1 Mos. 37: 13—30; 42: 22.
Ruben var med sina förstnämnde nio
bröder ned till Egypten att köpa säd, sedan
Josef hade blifvit upphöjd till den störste
mannen i riket näst Farao, som hade upphöjt
honom. Och de kände icke igen Josef, men
han igenkände dem. Dock handlade han
underligt med dem. När de för andra gången
skulle resa dit ned, men Jakob, deras fader
icke ville låta Benjamin resa med, utan
hvilken de dock icke vågade komma inför Josefs
ansikte, sade Ruben till sin fader, att han
skulle få döda hans två söner, om han icke
förde Benjamin till honom igen. Fadern
vågade dock icke släppa honom, kap. 42: 37, 38.
Innan Jakob afsomnade, uttalade han
följande välsignelse öfver Ruben: Ruben, min
förstfödde son är du, min kraft och min
styrkas förstling, främst i höghet och främst
i makt. Du är såsom ett kokhett vatten.
Ej blifve du den främste! ty du besteg din
faders läger; då du besteg min säng,
besmittade du den, kap. 49: 3, 4. Och Mose
uttalade följande välsignelse öfver hans
efterkommande : Må Ruben lefva och icke dö och
hans mäns tal ej blifva ringa! 5 Mos. 33: 6.
Af Rubens stam märka vi följande
personer: 1) Hans egna fyra söner, Hanok och
Pallu och Hezron och Karmi, hvilka alla
blefvo födda i Kanans land. Dessa drogo
jämte Ruben själf med Jakob till Egypten,
då denne drog dit med hela sitt hus för
att träffa sin son Josef, 1 Mos. 46: 8; 2
Mos. 6: 14; 4 Mos. 26: 5, 6; 1 Krön. 5: 3.
2) En höfding och hufvudman af Rubens
stam, Elizur, Sedeurs son, hvilken blef af
Herren själf utsedd att biträda Mose och
Aron vid en mönstring af folket. Samme
Elizur var äfven anförare för Rubens stam
under vandringen i öknen, 4 Mos. 1: 5; 7:
30; 10: 18. 3) En höfding af Rubens stam,
Sammua, Zakkurs son, blef sänd af Mose
att kunskapa Kanans land, men blef jämte
nio andra kunskapare icke trogen emot
Herren utan gjorde folket modstulet genom sina
meddelanden. 4) I Davids tid var en furste
öfver Rubens stam, Elieser, Sikris son, 1
Krön. 27: 16. 5) Datan, Abiram och Ön,
hvilka jämte Korah uppsatte sig emot Mose
och fingo ett både plötsligt och snöpligt slut,
voro alla tre af Rubens stam, 4 Mos. 16: 1;
5 Mos. 11: 6; Ps. 106: 17. 6) När Israels
barn för första gången inmönstrades i Sinais
öken, då voro af Rubens stam fyratiosextusen
femhundra stridbare män, de som voro tjugu
år och därutöfver, 4 Mos. 1: 21; 2: 11. Vid
en annan folkräkning under ökenvandringen
voro de endast fyratiotretusen
sjuhundratrettio, kap. 26: 7. I 1 Krön, 5: 18 säges
det, att rubeniter, gaditer och af den halfva
stammen Manasse voro fyratiofyratusen
sjuhundrasextio tappre, stridbare och i krig
förfarne män, som buro sköld och svärd
och spände båge. Och bland det väpnade
krigsfolket, som kom till David i Hebron
för att flytta Sauls konungadöme öfver på
honom, voro af nämnda stammar
etthundra-tjugutusen, 1 Krön. 12: 37. Af Rubens
stam skola tolf tusen Guds tjänare tecknas
med insegel på sina pannor, innan jorden,
hafvet eller träden få skadas, Uppb. 7: 5.
Sitt landområde fick Rubens stam jämte
Gads och halfva Manasses stam på den
sidan om Jordan, som låg åt öknen, och
utgjordes af den amoreiske konungen Sihons
rike, och konungen i Basan Ogs rike. De
byggde, befäste städer och fäbodar där i
landet. Men de stridbare männen af dessa
stammar gingo dock med de öfriga
stammarna för att hjälpa dessa att intaga landet
på andra sidan Jordan. Sedan vände de
om ocbp bosatte sig i sitt land öster om
Jordan. At Rubens stam gaf Mose landet ifrån
Aroer vid stranden af Arnonfloden och hela
slätten vid Medba med många städer och
trakten vid foten af Pisga och hela Sihons,
den amoreiske konungens, rike. Och
gränsen för Rubens barn var Jordan, 4 Mos.
32: 1—33; 34: 14, 15; 5 Mos. 3: 12, 16; 4:
43; 29: 8; Jos. 1: 12—18; 4: 12, 13; 12: 6;
13: 8—23; 18: 7; 22: 1—9. Och när
Rubens och Gads stammar och den halfva
stammen Manasse kommo tillbaka till sitt
land igen, byggde de vid gränsen af Kanans
land ett altare, en afbildning af
brännofferealtaret i tabernaklet, hvilket skulle vara ett
vittnesbörd för framtiden, att fastän de bodde
på andra sidan Jordan, de ändå voro af
Herrens folk, Jos. 22: 10—34. Vid
gränsen af Judas land var en sten som kallades
Rubens sons sten, kap. 15: 6; 18: 17.
De-bora nämner Rubens bäckar, Dom. 5: 15,
16. När Israel åter en gång får sitt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
