Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropade till Herren, och Herren lät en klyfta
remna och vatten gick ut där; och han drack
och kvicknade vid och blef vid lif. Han
var domare i Israel i tjugu år.
Och Simson gick till Gasa, och då han
där fick se en sköka, gick han in till henne.
Och gasiterna lurade på honom om natten
i stadsporten, ämnande sig om morgonen
slå honom ihjäl. Men vid midnatten stod
Simson upp och fattade uti stadsportens
dubbeldörrar och dess tvänne poster och
ryckte dem lösa tillika med bommen och
lade dem på sina axlar och bar dem upp
på spetsen af berget midt emot Hebron.
En tid därefter fattade han kärlek till en
felisteisk kvinna, som hette Delila. Och
till henne kommo felisteernas höfdingar och
sade, att om hon kunde locka af honom,
hvaruti hans stora styrka låge och hvarmed
de kunde varda honom öfvermäktige, så att
de kunde binda och tvinga honom, så ville de
gifva henne ett tusen etthundra silfversiklar
(= 2,200 kr.) hvar. Och Delila frågade
honom, hvari hans stora styrka låg och hvarmed
ban kunde bindas och tvingas. Tre gånger
gäckade han henne och uppgaf osanna
orsaker. Först sade hän, att om man bunde
honom med sju friska sensträngar, som
ännu icke hunnit torka, så vore han svag
såsom en annan människa. Höfdingarna buro
till henne strängarne, och hon band honom.
Och hon hade några i försåt i sin kammare.
Men när desse kommo, slet han sönder
strängarna, såsom man söndersliter ett streck
af blångarn, när det är svedt. Och hans
styrka blef icke röjd. Sedan sade han. att
om man bunde honom med nya tåg, med
hvilka intet arbete vore gjordt, så vorde han
svag och såsom en annan människa. Och
Delila band honom med nya tåg, och
felisteerna, som hade legat i försåt, kommo
fram; men han slet sönder tågen ifrån sina
armar såsom en tråd. Och då hon för
tredje gången frågade honom, sade han, att
om hon i ränningen af sin väf sloge in de
sju flätorna på hans hufvud, så hade han
mist sin styrka. Och medan han sof, slog
hon in flätorna i väf ven. Men då
felisteerna kommo in, vaknade Simson och slet
både väfskeden och ränningen; och han hade
sin styrka som tillförne. Men då hon
ständigt låg honom öfver och därtill förebrådde
honom, att han kunde så gäcka henne,
yppade han omsider för henne hela sitt hjärta
och sade henne, att han var en Guds nasir
ifrån moderlifvet, och på hans hufvud hade
aldrig någon rakknif kommit. Om man
rakade håret af honom, så veke hans styrka
ifrån honom och han blefve svag som en
annan människa. Delila lät honom då sofva
på sina knän och tillkallade en man, som
rakade af honom de sju flätorna på hans
hufvud. Och nu var Herren viken ifrån
honom, och felisteerna grepo honom och
stungo ut hans ögon och förde honom ned
till Gasa och bundo honom med
koppar-fjättrar, och han måste mala i fängelset.
Men medan Simson var i fängelset växte
hans hufvudhår ut igen och hans styrka
tilltog. Och felisteernas höfdingar tillställde
en stor offerfest för guden Dagon, emedan,
som de sade, denne hade gifvit dem deras
fiende, Simson, i deras hand. Och då deras
hjärtan blifvit glada, kallade de dit Simson,
att han skulle spela för dem. De ställde
Simson mellan pelarne, på hvilka huset
hvilade. Och huset var fullt af kvinnor och
män. Alla felisteernas höfdingar voro där,
och på taket omkring tre tusen kvinnor och
män, som sågo på huru Simson spelade.
Men Simson ropade till Herren, att han
måtte styrka honom, så att han kunde taga
hämd på felisteerna för det ena af hans två
ögon. Och han fattade om de två mellersta
pelarna med båda sina händer och han sade:
Må jag dö själf med felisteerna! Och han
böjde sig ned med kraft, och huset föll
öfver höfdingarna och allt folket, som var
där, så att de, som han dödade vid sin död,
voro flere, än dem han hade dödat medan
han lefde. Hans. bröder kommo dit ned och
hela hans faders hus och togo och förde
honom med sig och begrofvo honom i hans
faders, Manoahs, graf mellan Zora och Estaol.
Han hade då varit domare i tjugu år, Dom.
13: 1—16: 31.
I Ebr. 11: 32 räknas han med ibland dem,
som hafva handlat i tro. Namnet betyder:
Liten sol, Guds tjänare (Stora kyrkobibeln);
solbarn (Fjellstedt). Fjellstedt säger, att han
är samme person, som i 1 Sam. 12: 11
heter Bedan; andre bibeltolkare säga dock
annat. (Se Bedan).
Sina, en levit af Gersons ätt, den andre
af Simeis fyra söner (Simei 10), 1 Krön.
23: 10, 11. 1 elfte versen heter han Sisa.
Sippai, se Säf.
Sisa 1. Fader åt två konung Salomos
skrifvare: Elihoref och Ahija (Ahija 1), 1
Kon. 4: 3. Namnet betyder: Vildt djur,
härlighet (Stora kyrkobibeln).
Sisa 2. En ätthöfding i Simeons stam.
Hans faders hus utbredde sig i mängd. Hans
fader hette" Sifei, 1 Krön. 4: 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
