Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lutherska Skriftprincipen enligt bekännelseskrifternas lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 14 —
doctoribus, qui tum vixerunt, intelleclæ et explicatæ
fuerint.1
Auktorität kunna dessa bekännelseskrifter icke
tillmätas i och för sig, utan endast för så vidt de
äro grundade på och rent återgifva den heliga Skrifts
lära. I Konkordieformeln säga lutheranerna därför,
att de icke bekänna sig till Augsburgiska
Bekännelsen, emedan den skrifvits af lutherska theologer,
utan quia e verbo Domini est desumta et ex
funda-mentis sacrarum Utterarum solide exstructa."1
Grentemot de romersk-katolska angreppen är
det emellertid äfven af vigt att betona, att den
sanna traditionen af våra bekännelseskrifter
ingalunda förkastas.3 De anföra tvärtom ofta de
oekumeniska symbolerna och kyrkofäderna, men dessa
källor äro att betrakta endast såsom flöden från
Bibelns rena källa och hafva auktorität endast i
i
denna egenskap. Äfven för dessa skrifter är Bibeln
den pröfvande lydiska stenen.
Den heliga Skrift är sålunda den enda i och
genom sig själf gudomligt vissa kunskapskällan och
högsta normen för lära och lif. Såsom sådan måste
den icke blott innehålla allt, som är för vår
frälsning nödvändigt, utan måste innehålla detta äfven
på ett sådant sätt, att vi klart och tydligt kunna
lära känna detsamma, hvarför Skriftens testimonia
äfven kallas cer ta, firma och aperta.*
1 Die symb. Bücher S. 518. — a S. 569. — 3 S.
571 § 10. - 4 S. 77 § 2, 92 § 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>