Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Angreppen emot Bibelns klarhet (perspicuität) - Fordran på en yttre auktorität
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 44 —
Hvarför? Blefve icke den slutliga konsekvensen af
den anförda tankegången tillämpad på denna fråga,
att de, hvilka hörde apostlarnas förkunnelse, måste
hafva fordrat, att den till himmelen uppfarne skulle
nedstiga och betyga, att dessa voro hans apostlar
och deras förkunnelse sann? Ja, än mer, kunna vi
undra öfver, att icke alla i förnedringstillståndet
igenkände härlighetens Herre, utan vägrade honom
tro, kunna vi anse det oberättigadt, att de ville se
tecken och under? Leder icke hela denna
tankegång till ett knot öfver, att Herrens vägar äro allt
för underliga?
Men låtom oss frånsedt dessa frågor se till,
om Krogh-Tonning med sin kyrkoprincip verkligen
erhåller denna auktorität och dessa garantier, hvilka
den romersk-katolska kyrkan alltså borde kunna
bjuda.
Ingen må, enligt Tridentinums beslut, i
frågor, som röra lära och lif, utlägga den heliga Skrift
contra eum sensum, quem tenuit et tenet sancta
mäter ecclesia . . . aut etiam contra unanimem
eon-sensum patrum.1
Huru afgöres nu enligt denna princip en
lärostrid? Naturligtvis icke genom ett Skriftbevis, ty
huru bindande detta än vore, skulle det intet
betyda, ifall det strede emot kyrkans eller fädernas
samstämmiga lära. Men hvem afgör, hvad denna
lära är (jmfr t. ex. Abælards »Sic et non»)? Na-
1 Sessio IV decr. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
