Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Angreppen emot Bibelns klarhet (perspicuität) - Klarheten gäller närmast det för frälsningen nödvändiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 —
vara bnnden vid några förutsättningar. Så säger
äfven Ketteler: »eller man måste antaga, att den
heliga Skrift är så klar, att den omöjligt kan
förstås annat än i öfverensstämmelse med den enda
rigtiga meningen».1
Häremot hafva vi först och främst att
fasthålla, att vi aldrig nekat, att dunkla ställen finnas
i Skriften, men lära, att dessa ställen skola förklaras
secundum analogiam fidei. Denna trons analogi är
dock icke en slags auktorität vid sidan af eller
öfver Skriften, utan i grunden identisk med
ana-logia Scripturæ sacræ, ty regula fidei — säger
Gerhard — est summa quædam codestis doctrinæ ex
apertissimis scripturæ locis coüecta, den är Skriftens
af tron förstådda och till enhet sammanfattade,
frälsningsbringande innehåll.3
Just därigenom att man bryter emot . denna
tolkningsprincip — hvars rigtighet dock ligger i
öppen dag — uppkomma falska utläggningar. Ingen
nekar inom den profana filologien, att hvarje sund
utläggning måste vara fri från alla förutfattade
meningar, men vid Bibelns tolkning söker man
alltför ofta att få dess lära att stämma öfverens med
hvarjehanda filosofiska system eller dogmatiska
förutsättningar, hvilka icke grundats på Skriftforskning,
och i stället för att utlägga ett Skriftställes
objektiva innehåll inlägger man sålunda ovilkorligen däri
1 Das allgemeine Concil S. 36.
2 Jmfr äfven Philippi. Kirchliche Glaubenslebre B. I,
S. 340.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
