Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den norska adelns uppkomst. Kort översikt av dess historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råd även baronen Ulfhedin Björnssön eller Bjarnessön, som sannolikt har
hört hemma på gården Hallind i Bro socken. I varje fall bodde sonen Bjarne
därstädes (j Hallandum) liksom han även synes ha ägt gods i Aspangs
socken.
Vid tiden omkring 1400 nämnes en herr Amund Baardssön, som då
förvärvade en del jordagods i Bohuslän, huvudsakligen i Skee. Han deltog i
flera riksrådsmöten och är i historien mest bekant under namnet Agmund
Bergthorssön Bolt.
Redan under början av 1100-talet hade en del av ländermännen
erhållit s. k. syssel, ehuru sysselmännen ej blevo mera allmänna förrän under
1200-talet. Någon feodaladel enligt mellaneuropeisk uppfattning skapades ej
härigenom. Den nordiske länsöverherren var ej såsom sådan ägare till
landets jord, vilken fastmer obeskuren tillhörde de odalborna. Endast den
mark, vartill individuell äganderätt saknades, tillhörde såsom allmänning
konungen, varigenom förläningen blott innebar en viss landsdels
administration.
Av de uppburna skatterna ägde länsinnehavarna, sysselmännen, att
innehålla en del såsom lön och som ersättning för besvär och omkostnader,
under det att den »veitsle», som ländermännen innehaft var att betrakta
som en ersättning för gjorda utlägg. Härigenom blir sysselmannen en genom
offentliga inkomster avlönad ämbetsman, genom vilken och under vars
kontroll konungens inkomster insamlas.
Början till den norska adelns minskade inflytande sammanhänger med
den kyrkliga hierarkiens tillväxt och begär efter medinflytande i
statsintressena. Redan 1164 blir ländermännens deltagande i kungaval hårt
beskuret genom den härsklystne ärkebiskopens ingripande. Ett svårt
dråpslag faller i och genom den s. k. Retterboden (kunglig förordning) av år
1308 (17/6), då konung Haakon V legaliserar den förut omnämnda
sysselmansinstitutionen i och för administrationen samt tillsättandet av lagmän för
rättskipningen.
Förordningen av 1308, som bestämde, att ländermannavärdigheten
skulle utdö med de då levande, har haft en mera politisk än social betydelse.
För själva aristokratins utveckling har den bidragit att skarpare uppdraga
skillnaden mellan riks- och bygdearistokrati. En del adelsmän drogo sig
undan hovet och rikstjänsten och sökte utöka sitt jordagods genom köp och
genom ingifte i jämnbördiga släkter, vilka allt mer hopsmälte.
De långvariga inbördeskrigen, borgarkrigen, ytterst bottnande i strid
mellan konungamakt och kyrka, hade en förödande inverkan på de gamla
ätternas manliga representanter. År 1181 beklagar sig Magnus Erlingssön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
