Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den norska adelns uppkomst. Kort översikt av dess historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den lägre adeln, knapadeln, fortlever men sjunker till ett lägre socialt
skikt. Den lyckas ej utvidga sina besittningar och kan ej hävda sig som
ädelboren. En efter annan svinna de bort i bondeståndet och därmed är
deras dåtida roll som tillvaratagare av de högre riksintressena utspelad.
* *
*
Mot denna bakgrund bör den bohuslänska adeln och dess sätesgårdar
betraktas. De släkter, ofta med anor in i medeltiden, vilkas sätesgårdar i det
följande komma att skildras, nådde ej den betydelse, som adeln i Sverige
eller Danmark, liksom de gårdar de besutto, ej företedde den prakt och glans
som ståndsfrändernas i grannlanden.
Först i mitten och senare hälften av 1600-talet förmå en del släkter
sammanföra jordadomäner, vilka likvisst snart åter skingras. I avslutningen
skall jag söka förklara anledningen härtill. En del av de större
jordagodsägarna, överste Fircks, ägaren till Åby m. fl. gårdar samt Peder Bagge,
innehavare av Holma och Torreby, sälja sina gårdar och avflytta till Norge.
Dorothea Bagges stora jordakomplexer splittras bland arvtagarna och
Margareta Huitfeldt, liksom den förra en jordadrott även efter kontinentala
mönster, låter genom en storartad donation hela det omfångsrika godset
övergå i offentlig ägo, varigenom det försvinner ur marknaden. De spillror,
som uppsamlas, och som genom köp, byte och donationer sammanföras av
Rutger von Ascheberg till en ny jordagodsskapelse, uppdelas bland ett flertal
arvtagare, på vilka reduktionen lägger sin kraftiga och beskärande hand.
Även övriga besittare av säterijord se sina ägodelar kringskurna och
inskränkta till ett blygsammare omfång. De adliga jordagodsbesittare, som
ännu sitta kvar och tillhöra släkterna Månesköld, Krabbe, Green, Munk och
Dalpil, sakna tillräcklig förmögenhet att göra sig gällande. En del övergå
i bondeståndet.
De egentliga adels- och sätesgårdarna, vilkas anor sträcka sig utöver
tiden för länets införlivande med Sverige äro 16, och framgår deras belägenhet
av bifogad karta. Med få undantag ligga de liksom i Norge i havets
omedelbara närhet eller vid segelbart vatten. Ehuru jordmånen ej liksom i Norge
i sätesgårdarnas nejd vilar på kalkgrund, utgöres den dock i allmänhet av
gammal havsbotten med mylla vilande på lergrund. De flesta gårdarna
återfinnas i den gamla kulturbygd, som kännetecknas av talrika fasta
fornlämningar från sten- och bronsålderperioderna.
Ej mindre än nio äro belägna på Orust, Tjörn och Stångenäset.
Anmärkningsvärt är, att Hisingen, i de äldre sagorna oftast omnämnd som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Mar 6 01:03:57 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bohusag/0030.html
