Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Morlanda i socknen med samma namn. Släkterna Darre, Baad och Bildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
sin uppfattning om Norges ställning, i det han förklarar, att det ej bör vara
ett lydrike under Danmark, »ikke en Ladegaard» till danska riket, som han
uttrycker sig. Det bör ej vara ett arvrike utan ett självständigt valrike
med egen handfästning av den utav riket valde konungen; slott och län
skulle blott givas till infödde norske män eller till i riket ingifte adelsmän,
vilka senare skulle även i andra avseenden beredas lika rätt med de infödde.
Under dåvarande upplösningstillstånd fick Lunge ett villigt öra till
sina planer. Han var i verkligheten den mest betydande mannen, för vars
andliga överlägsenhet de andra böjde sig som villiga redskap.
Hans svärfar, rikshovmästaren, dog under förhandlingarna om
kungavalet (dec. 1523). Den nyvalde ärkebiskopen, Olof Engelbrechtsön, var
frånvarande för att få påvlig bekräftelse på sitt val. På utresan hade han i
Holland svurit Kristian II trohet men på återresan, våren 1524,
sammanträffat med Fredrik I och givit honom bindande löften. Som ett vajande
rö stod han i den följande tid emellan de båda kungarna. Genom sitt starka
hävdande av Norges självständighet och genom smickrande brev lyckades
Lunge dock till en början vinna ärkebiskopen.
På riksmötet i aug. 1524 uppsade man Kristian II trohet och uppsatte
efter Lunges förslag en skrivelse till ny handfästning, med vilken Lunge
sändes till Danmark, och vilken han lyckades att efter långa
underhandlingar få underskriven (nov. 1524). Utan svärdsslag hade sålunda hela
västliga och nordliga Norge övergått till Fredrik I. Lunge fick bekräftelse
på sina län och utnämndes till norskt riksråd. Den ende, som längre kunde
göra honom platsen stridig, var Henrik Krummedike, vilken därjämte låg i
strid med hans hustrus släkt. Genom intriger lyckades Lunge få denne
utstött ur rådet och berövad sina län.
Självständigt styrde Lunge sedan i många år Norge utan att vidare
befatta sig med kung Fredriks vilja. Mot dennes önskan fick han sin hustrus
släkting, Olof Galde, det möjligen i viss mån svensksinnade riksrådet, förordnad
som hövitsman på Akershus och genomdrev utnämningen av Hans Reff till
biskop i Oslo. Även hans svärmor, den viljestarka och bördsstolta fru Inger,
måste böja sig för hans kraftiga vilja, men så lyckades han också med sin
juridiska förfarenhet hjälpa henne i jordaförvärv och arvstvister. Själv
förvärvar han Lundestad i Smaalenene m. fl. betydande gods.
Den egenmäktighet och det högmod, han visade, skaffade honom
emellertid många fiender både i Norge, där biskopen i Bergen beklagade hans
övergrepp, och i Danmark, där Krummedikes mäktiga släkt ägde stort
inflytande. Det första tecknet till hans börjande onåd var konungens beslut
att 1527 taga Akershus från Olof Galde och giva det till Mogens Gylden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
