Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Sundsby i Valla socken, Tjörn. Släkterna Green av Sundsby, Dyre-Lunge och Huitfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
gare i Ivar Dyres sista önskan omnämnde Terkel eller Torkel Christensen,
nämligen »Moderns klagan och sonens svar», samt »En liten sång om den
ttillkommande eviga glädjen och härligheten» (till en psalmmelodi), båda på
danska.
Redan under Restenäs hava vi omnämnt författaren, Terkel Christensen
Valdalin, som av Margareta Huitfeldt begåvades med denna gård och Tolleröd.
Enligt en personlig anteckning av Fru Margareta Huitfeldt skall hon
ha utbetalt för sonens resor m. m. i utlandet........................ 4,500 Rdlr
Till hovmästaren dr. Hans Blichfeld ................. . . . . .......... 2,000 »
Mannens och sonens begravning ..................... ..... 1,000 »
o. s. v.vilka siffror giva en inblick i hennes förmögenhetsställning.
* 6 *
På det gamla minnesrika Sundsby satt Margareta Huitfeldt nu ensam
och barnlös. De, för vilka hon och mannen samlat ägodelar, funnos ej mer.
Livet självt torde ej längre erbjudit henne några lockelser, men arbetet,
det välsignelserika och tröstefulla arbetet, upptog från dessa dagar hennes
tankar, själ och håg. Det var ett växlingsrikt liv, fullt av intresse, som efter
årstidernas skiften utspann sig kring Sundsby, dess utgårdar och strögods.
När svanornas klocksång i sunden började förstummas, och mani
förvårens blanka kvällar såg deras fylking draga mot norr, hade Inlands och
Fräkneboarna fällt allt timmer till husbyggnad och reparationer och nedforslat
detsamma till Grötån, Branseröd och Dyrhuvud. Härifrån skedde sedan
flottningen till Sundsby, varvid insockne bönderna uppkörde det från stranden och
Klövedals- och Djuphultbönderna körde de kådiga stockarna vidare tillÅker.
Nu var även tid att syna gärdsel och stäng, i vilket varje insockne hade
sin andel. Åkers bönder översågo stengården till Åkers gård (kallad slottet);
kring den lilla trädgården hyvsade Djuphults bönder. Mjörnbönderna
lagade stengärdslet kring humlegården och stora trädgården vid Sundsby
samt lade ris och slagor däruppå. Stora humlegården och stora hagen blev
av Valla bönderna synad och lagad. Plankeverket till trädgårdarna
uppdelades bland bönderna och gavs dem var sitt mål, sedan nådig frun själv
utsynat och fördelat virket.
Kom så den tid, när fisken tydde mot land, när ejdrarnas parningsrop
ekade över fjärdarnas vatten, och strandskatorna med gälla drillar och skrin
fladdrade längs uddar och strand. Då höggo Mjörnbönderna i egna skogar
granruskor och gärdsel, och satte själva de 4 rössegårdar (ryssjor), som sedan
skulle förse nådig frun med slätvar, torsk och läcker fisk till kökets behov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
