Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överblick. De stora jordaförvärven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
liggjorde jordaförvärven. Den bohuslänska adeln byggde ej några lysande
slott med praktgemak och dyrbart bohag. Tavelgallerier eller värdefulla
bibliotek förefunnos ej i denna landsända. Thomas Dyre, som synes ha
varit en boksynt man, efterlämnade, som vi tidigare omnämnt, ett litet
handbibliotek på omkring 80 band.
Adelsgodsen voro alltför spridda och adelsmännen för få för att
locka till lysande fester och lustbarheter. Överskottsmedlen kommo nog,
i stort sett, till användning i jordaförvärv, som skulle lämna
efterkommande en riklig och god utkomst.
Men för jordaförvärv, åtminstone i större skala, erfordras att gårdarna
kunna anskaffas för ett pris, som ställer sig förmånligt för köparen.
Därmed ha vi nått kärnpunkten av denna överblick. Vilka voro de
huvudsakliga skälen till jordvärdets underskattning i Bohuslän under den tid, som
betecknar de stora adelsgodsens bildande?
Utom jordbruket ha fiske och, i äldre tider, trävaruskeppningen varit
Bohusläns näringskällor. Med de redskap, som stodo den tidens fiskare till
buds, var fisket, utom för husbehov, ej en stående inkomstkälla, utan
sammanhängde med sillens periodiska tillstötande. Åren 1556—1589 hade
Ssillfisket varit rikligt. Den nöd, som inträdde efter fiskets upphörande, torde
närmast ha drabbat strandsittarna och lett till fiskelägenas relativa
avfolkning, men givetvis hade det sin betydelse, att denna inkomstkälla sinade,
när kommande bekymmersamma förhållanden gjort ett välbehövligt
tillskott i reda penningar av nöden.
Intill 1610 kan man säga, att böndernas ställning i länet var
jämförelsevis god, vilket kan utläsas ur en stigande befolkningssiffra och fullgjord
skatteplikt, ehuru de ekonomiska villkoren nog ej voro lika lysande, som då
sillens ymnighet på sina ställen skapade överflöd. En 40-årig fred hade
emellertid medgivit befolkningen att arbeta sig fram till en tryggad ställning utan
att tryckas av tunga skatter, utskrivningar, inkvartering eller fientliga
härjningståg. Den samtidige norske prästen Peder Claussön Friis betecknar också
denna landsända såsom särskilt rik på korn.
Skogarna voro ej ännu skövlade, varom det stora antalet sågar*) och
deras tionde nogsamt bär vittne. Timmerutförseln (huvudsakligen till
Holland) har lämnat kontanter, vilket även framgår av den omständigheten, att
bönderna, mest i Norrviken, minst på Hisingen (som saknade skogar), kunde
hålla sig med drängar och tjänare. Slutligen visar skattelängderna, att
*) Inland räknade 12, Orust 1 (Söbben i Torp s:n), Sunnerviken 26 och Norrviken 66 sågar
vilka inalles betalte tionde av omkring 1,500 tolfter plank.
; Givetvis har det osågade,
utskeppade timret utgjort ett mångdubbelt större belopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
