Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överblick. De stora jordaförvärven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
246
och utarmat område med utpinad allmoge, som hade allt att hoppas av en ny tingens ordning och ej önskade de gamla förhållandena åter.
Mot denna bakgrund skola de stora jordaförvärven betraktas.
Allmogen befann sig i tryckande nöd. Kontanta penningar voro sällsynta. Havets silverflod hade sinat. Fiskelägena voro utarmade och strandsittarna utskrivna och instuckna i leden. Sågarna hade stannat av brist på arbetskraft och brist på skog. Ingen av 1610 års många sågar var av den betydelse, att skatt ens numera kunde fordras. I Sörviken vittna lagrättsmän, att hassel- och ekskogarna äro förrödda, och i Norrviken, att hassel och björk är en saga blott.
Men adeln hade åtminstone på en del händer, vad som fattades — pengar. Någon annan valuta än sin jord kunde den beträngde allmogemannen ej erbjuda. I sina »ugedagstjener» hade godsbesittarna vanligen tillfylles med arbetskraft.
En granskning av Dorothea Bjelkes jordaböcker ger förhanden, att hon och hennes man av ofrälse under de bekymmersamma åren 1624—359 tillförhandlat sig ett 8o-tal gårdar, under det att köpen utanför denna tidsperiods råmärken uppgå till allenast 8. Även av Margareta Huitfeldts jordaböcker framgår, att ett stort antal gårdar inköptes under det särskilt kritiska 1640-talet.
Det skulle emellertid vara orätt påstå, att endast adeln vid denna tid begagnat allmogens nödställda läge för att förvärva sig jordagods. En granskning av jordeböckerna ger vid handen, att såväl präster som fogdar och länsmän, borgmästare och rådmän samt även borgare i städerna uppträdde som långivare eller köpare. Enstaka exempel finnas även på allmogemän, som besuttit erforderliga kontanter för att kunna utvidga sitt besittningsområde.
Viljan har sålunda ingalunda saknats — det är blott tillräckliga medel
som felats.
Som vi av föregående skildringar funnit, betecknar höjdpunkten av de stora godssammanslutningarnas historia även det sig snabbt närmande slutet. Överste Fircks på Åby och Peder Bagge på Holma försälja de gamla sätesgårdarna och avflytta till Norge. Den stora Huitfeldtska domänen övergår, sedan sista ättlingen dött, såsom donation i allmänna händer. Dorothea Bjelkes stolta skapelse delas bland arvingar, befryndade med svenska släkter.
De fattigaste bland adelsmännen försvinna i allmogens led; deras gods
splittras och övergå i idoga bondehänder. Några år förrinna och större
delen av den bohuslänska frälsejorden innehaves av svenska adelsfamiljer
med svenska sympatier och förbindelser. Även Aschebergs mäktiga jordadomän får pröva förgängelsens lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
