Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ antingen, behålla detsamma för egen räkning, eller besörja
fördelningen deraf medborgare emellan på det för det
allmänna fördelaktigaste sätt. För mig vill det synas, att om
man än icke erkände verkligheten af det beslut, som
upp-gifves hafva blifvit fattadt under Konung Magnus Ladulås’
regering, vid en Herredag i Stockholm år 1282 i Junii
månad*), och hvarvid bland annat skall hafva blifvit
beslu-tadt, “att alla hufvudskär, både i den Svenska och Finska
skärgård belägne, och alla de der lågo till fiskeri, skulle
göra kronan deraf ränta“, utvisa likväl våra äldre lagar,
att kronan ansågs ega rätt att förordna och disponera om
allt hvad som befanns utom den enskiltes eller
samfällig-heters stadgade egovälde. Derpå grundar sig alla våra
författningar om bergverk, afvittringar, fiskerier m. m.
Fiskerättigheten finnes på en del ställen inskränkt till vissa
fiskes slag, på andra åter omfattande alla slags fisken. Det
synes således vara omöjligt, att på förhand fålla ett allmänt
omdöme, huru med fiskerättigheter sig förhåller, utan beror
sådant på de särskilte skäl och omständigheter, som i
förekommande fall kunna ådagaläggas.®
“De frågor, som nu blifvit väckte och hvaröfver
Högste Domstolens utlåtande blifvit äskadt, äro dels, huru långt
strandegarnes rätt till fiske vid Nordsjön, om den verkligen
förefinnes, rättvisligen må kunna yrkas, dels ock huruvida
den i något fall må kunna omfatta upptagandet af musslor
och skal till agn för Storfiske. Den förra frågan besvaras
af stadgandet uti 2 Kapitlet 6 § af Kongl. Stadgan den 14
November 1766, “att jord- och strandegaren ej får sträcka
sin enskilte rättighet till fiske och vatten vidare, än dess
landgrund räcker, som vid stranden ligger och derifrån
utlöper. a Hvad som förstås med landgrund tyckes ej närmare kunna
bestämmas, än att motsatsen utgör djupet, och att detta
*) Det är att märka, att Bohus län, om hvilket här är fråga, då
var ett norskt landskap och först blef svenskt år 1658. (Utgifvarens
anmärkning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
