Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckningarna blifva högre och mer reguliera, men detta
förändrar icke landskapets skaplynne i det hela. Såsom en,
följd af denna landets natur, i förening med bristen på
passande vägfyllnadsgrus, som flerstädes förefinnes, är det
påtagligt, att såväl vägbyggnads- som
vägunderhållningsbesvä-ret skall i allmänhet falla sig kostsamt och svårt. Också»
finnes på de oftast smale och krokige bohuslänske vägarne
en rik tillgång på större och mindre branta backar, hvilka
försvåra framkomsten, anstränga dragarne och fresta på
åkdonen, ehuru endast lättare lass kunna forslas. Orsaken
hvarföre vägarne inom länet äro af dylik eller i
allmänhet mindre god beskaffenhet får dock icke endast sökas’
uti förenämnda omständigheter utan jemväl uti sättet, hvarpå
de blifvit anlagda eller hafva tillkommit. Man var förr ej
synnerligt hemmastadd i konsten att afdika mark, och
följaktligen undvek man sorgfälligt att lägga vägarne i
dalgångar eller nedom bergen, der ofta sankare mark och
källsprång anträffades- Derföre föredrog man, följande fästigarr
rid- och gångvägar, att klättra högt upp på berg och backar för
att få torr, fast mark för sine gångare *). En kännbar brist
på farbare vägar rådde också inom länet allt intill senare
tider. Så veta ännu äldre personer att omtala, huru i
deras barndom flerstädes, der man numer färdas fram med
äkdon, icke funnos annat än obanade rid- eller gångvägar.
Öfver bristen på farbara vägar inom provinsen klagar ock
år 1663 länets dåvarande guvernör, Harald Stake,
hvilken-uti en då om länets förhållanden afgifven berättelse härom
förtäljer följande: “Eftersom icke heller här å
landsorten-tillförene hafver varit några sådana landsvägar, att man med
•) Häraf kan förklaras, hvarföre man till och med å lifligt befarne
landsvägar — som t. ex. den till kommitterade öfverlemnade utredningen af
stignings- eller lutningsförhållandena å allmän ne landsvägen genom
Säfve-dals härad förbi Landvetter visar — erhöll backar, som hafva en stigning
eller lutning af från 1 : 15, 1 : 10 ända till 1:7, då deremot nu för tiden
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen endast i nödfall tillåter en stigning af
1 : 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
