Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äldre handlingar, rörande lagstiftningen för bohuslänska fiskerierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
individen upptagas lättare än andra fiskstim, som hålla sig
mera spridda, om blott dervid begagnas tillräckligt stor
vad. Och just till detta uppfiskande är den stora sillvaden
inventerad. Men så länge blott få stim finnas, hvilka öfverallt
påpassas med vadar och borttagas, så snart de ingå i
bugterna, blir fisken derigenom årligen allt för mycket
utrotad, att någon betydlig tillväxt skulle kunna ske. De
stora vadarne skada ytterligare genom lekstimmens
störande och bortjagande, i den händelse man ej skulle lyckas
fånga dem, genom den afsatta rommens uppskrapande och
uppdragande på land samt genom bottenvegetationens
upprifvande, hvilken fisken behöfver för att derpå afsätta
rommen.
Vi tro, att de upprepade olägenheterna skulle i väsentlig
mon afhjelpas genom införande af fiske med garn, som
icke fånga yngel, så vida icke garnen äro för detta ändamål
tillräckligt finbundna, men som äfven i denna händelse
icke borttaga hela stimmet, och som ej en gång i betydlig
mon oroa ett lekstim, än mindre skada bottnen eller den
afsatta rommen. Med garn kan man ungefär lika lätt passa
på den goda, som den dåliga sillen, hvilket hufvudsakligen
beror på valet af årstiden, såsom nyss anfördes, och garnen
äro så litet kostsamma, att de lätt kunna förfärdigas eller
inköpas af de fattigare fiskarena och således blifva ett godt
medel för denna för vårt sjöväsende vigtiga befolknings
utkomst. Vadarne, som äro allt för dyra för den fattige
fiskaren, egas gemenligen af bolag, af förmögnare bönder,
ståndspersoner på landet och köpmän, sålunda att hvarje delegare
rår om sitt stycke af vaden, och att dessa stycken, som
kallas dukar, sammanbindas till begagnande. Ehuru visserligen
vadarnes dragande hvarken fordrar sjövana eller
kunskap i fisket, så blir dock praxis den, att en del af de
fattigare fiskarena användas till deras skötande.
Oaktadt det anförda och ehuru fiskaren borde inse, att
landtbrukaren ej skulle kunna uthålla en täflan med honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
