Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13,03°. Lägsta temperaturen på hela tiden var 7’lz0 (Febr.
1883), högsta 16,i&° (Aug. 1880). Prof. Davidson var af den
åsigten, att vattnet i Francisco Bay var för kallt för
fortplantningen af atlanterostronen. Men afgörande härvidlag
(jag menar afgörande orsak till att fortplantningen är
inskränkt) är detta ingalunda. Den jemna temperaturen, den
ringa afkylningen på vintern, gör att ostronen här leka
tidigare än i Long Island Sound, hvarifrån de nu hemtas.
Jag har anfört iakttagelsen om, att en del atlanterostron i
San Francisco Bay leka redan i April (såsom i Chesapeake
Bay). I medlet af Juni voro de allra flesta utlekta, och den
25 i samma månad var det sällsynt att finna ett ostron med
äggen eller sperman qvar, fastän rätt mycket ägg eller
em-bryoner, som jag icke kunde antaga tillhöra det lilla
inhemska ostronet, då summo vid ytan i små vid ebben
bildade pölar. Till atlanterostronens (från Long Island Sound)
tidigare lek här ute bidrager nog också den omständigheten,
att de vid ebbtiden, då de ligga torra, betydligt uppvärmas.
Eget är, att omvexlingen i temperatur vid dessa tillfällen,
och då de sedan öfversköljas af det kallare vattnet, ej verka
långt skadligare, än hvad fallet i verkligheten synes vara.
Man skulle kunna vara benägen tro, att icke ett enda
ostron-yngel skulle uthärda dessa tvära temperaturombyten, men
vattnet blir nog också icke obetydligt varmare inne på
degrunda bankarne än ute vid Golden Gate*).
Långt mera bidragande än vattnets låga temperatur till
atlanterostronens ringa förökning är utan allt tvifvel dess så
ofta högst betydliga grumsighet. Vid flere tillfallen skulle
det varit omöjligt att genom ett vanligt dricksglas, fyldt med
*) Yid d:r Ryders experiment med att uppdraga ostronyngel i en
sluten dam, som endast genom en 2 fot bred sanddiafragma stod i
förbindelse med hafvet, visade det sig dock, att vattnet derinne, utsatt som det
var för det skarpa solskenet och jemforelsevis stillastående, konstant
bibehöll samma temperatur som vattnet i hafsviken utanföre. Det sakta
försiggående vattenombytet vid ebb och flod var äfven här tillräckligt för att
hålla temperaturen nere i dammen. Se Ryder: Rearing Oysters etc , sid. 281^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
