Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
low sade vid The Ara. Fish-Cultural Associations möte 1884:
»Möjligen kunna vi komma att bringa ostronodlingen medelst
artificiell befruktning af äggen till att få praktisk betydelse,
men, för att döma af min kännedom derom, är jag benägen
att draga ett sådant antagande i tvifvelsmål, huru önskvärdt
dess realiserande än vore.»
Det har redan anförts, hurusom det amerikanska
ost-kustostronet gått under flera vetenskapliga namn. Det har
varit ansedt för skilda arter, men olikheterna hafva tydligen
visat sig bero blott derpå, att de vuxit under olika yttre
förhållanden. De väl bekanta aflånga ostronen (»the
Rac-coon tongue» eller »Raccoon oysters») få denna form, derför
att de växa så tätt tillsammans i klungor, att de ej hafva
utrymme att utveckla sig tillräckligt annat än i öfre eller
yttre ändan, eller också på grund deraf att de ligga på
dybotten, der blott den kanten, som skjuter upp öfver dyn,
kan fritt tillväxa. Ostron från sydligare trakter, den typiska
O. virginiana, äro i allmänhet mera aflånga än längre i norr,
likasom de också blifva större. De hafva i allmänhet heller
icke så djupa radiera veck eller höga åsar som ett väl
ut-veckladt nordligare ostron. Det är ostronen från S:t Lawrence
Bay, som blifvit kallade O. canadensis. Man finner dock äfven
der så väl mera aflånga som runda individer. Rundare
ostron från nordligare trakter hafva eljest fått namnet O.
borealis. Flyttar man yngel af de s. k. raccoonostronen till
platser med fast botten, der de hafva godt utrymme, blifva
de lika runda som hvilken som helst af dem, man kallat O.
borealis. Ofta ser man också runda och aflånga ostron på
samma bädd. I zoologiska museet i New-Haven såg jag
t. o. m. ostronskal, som först vuxit aflånga men sedan efter
omflyttning rundat ut sig i ändan, så att de hade formen
af en fransk epålett.
Nere i Chesapeakeviken träffas 30 centim. långa ostron,
som dock kunna vara så smala som 60 å 75 millimeter;
t. o. m. ännu större finnas der. Ända uppe i S:t Lawrence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
