Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förslagets bestämmelser i § 12 om befogenhet för
fiskeritillsyningsmannen att i vissa fall förbjuda eller reglera
sillfiskets utöfning och i § 34 om skyldighet för samma
tjensteman att verkställa “uppskattningen af
skadeersättning eller godtgörelse/ som enligt stadgan bör utgå,
innebära likaledes, med hänsyn till fiskeritillsyningsmannens
ådagalagda obekantskap med länets fiskeriförhållanden, en stor
våda för skärgårdsbefolkningen*).
Utan en tillräckligt aflönt och talrik, sakkunnig
personal för öfvervakandet af den ifrågasatta ordningsstadgans
allt för talrika bestämmelser skulle samma stadgas faststäl-
yttrar nemligen bland annat: “Särskildt finner magistraten grundad
anledning till tvifvel huruvida genom en ordningsstadga af ifrågavarande slag
kan icke blott tilldelas intendenten och hans biträden rätt att till inställelse
hos sig inkalla en hvar, af hvilken de anse förklaring om någon
öfverträ-delse erfordras, utan äfven bestämma dels skadestånd till skadans fyrdubbla
värde och dels böter i den omfattning eller ända till 4,000 kr., som
förslaget upptager, då skadeersättning i allmänhet enligt lag ej utgår med högre
värde än den förorsakade skadan, och Kongl. Maj:ts ordningsstadga for
rikets städer, hvilken stadga äfven tillämpas for åtskilliga fiskelägen och
landtkommuner, inskränkt högsta beloppet för böter, som må i särskilda
ordningS8tadgar af Konungens Befallningshafvande bestämmas, till 100 kr.,
Lvartill kommer att i Kongl. Maj:ts fiskeristadga ej äro utsatte böter till
högre belopp än 300 kr., och att i samma stadga bestämmes 50 kr. såsom
det högsta bötesbelopp, hvilket må stadgas för öfverträdelse af
öfverenskom-melser angående fisket, som af Konungens Befallningshafvande stadfästes/
Kronolänsmannen i Tjörns härad åter påpekar rörande
fiskeritillsyningsmannens eftersträfvade myndighet bland annat följande: “Han skulle
sålunda utom sin befattning som polischef äfven utrustas med dömande makt
och myndighet och på honom ensam skulle det ankomma att bestämma,
hvilka förseelser emot ordningsstadgan finge af allmän åklagare åtalas,
t. o. m. sådane som endast förnärma enskild mans rätt och som eljes icke
höra under allmänt åtal.* Talrika liknande omdömen kunde anföras, men
det redan meddelade må vara nog. (Utg. anm.)
*) Bland de talrika uttalanden från skärgårdsbefolkningen, som alla
framhöllo den stora obekantskap med fiskets utöfning, hvilken
stadgeförslaget ådagalägger, må följande från Bovallsstrand anföras: ttI § 12 säges att
fiskeriintendenten skall bestämma i hvilken riktning garnen skola sättas
samt tiden för garnens utsättande och upptagande. Detta låter sig aldrig
regleras, ty garnsättningen är beroende utaf tvänne vigtiga vilkor, nemligen
ström och vind, hvilket fiskeriintendenten ej har haft någon aning om.
Efter dessa naturförhållanden måste garnsättningen ovilkorligen rättas, om
ej garnen skola gå tillsammans och förstöras, hvarom så stora böter
åberopas som i §§ 8 och 13 stadgas.11 (Bohusläningen, Uddevalla 1890, n:o 39).
(Utg. anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
