Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schematisk öfversigt öfver fiskeripolitikens hufvudsakligaste innehåll - II. Fiskeriförvaltningspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man uppgaf då den gamla, under tidernas lopp allt mer
utvecklade skyddslagstiftningen och började att i stället
tillämpa friare grundsatser, hvilka i förening med vår tids
förbättrade samfärdsel gåfvo den holländska
hafsfiskebe-driften nytt lif. Den äldre uppfattningen, som
dessförinnan gjorde sig gällande, gick ut på att man skulle fästa
mindre vikt vid fångstens mängd, än vid att få densamma
högt betald, eller en tillämpning af grundsatsen »litet men
dyrt». Det blef således egentligen blott den jämförelsevis
mer förmögna delen af befolkningen, som hade råd att
köpa holländsk sill, hvarföre man för att vinna större
afsättning under åren 1855 och 1857 beslöt ändra planen
för fiskets idkande. I öfverensstämmelse dermed
utvecklades fisket i sådan riktning, att man fick större fångst,
som kunde afyttras för jämförelsevis billigt pris, eller en
tillämpning af grundsatsen »mycket och billigt»*); och
lyckades detta så väl, att, då det holländska s. k. »stora»
fisket år 1856 bedrefs med blott 82 fartyg och inbragte
35,924 tunnor sill, så hade år 1887 fartygens antal ökat
sig till 196 och fångsten till 210,897 tunnor. Ett lysande
exempel på den i följd af järnvägarne förbättrade
samfärdselns förmåga att främja afsättningen för fångsten och
dermed äfven själfva fisket. En gynnsam afsättning utgör
nemligen den ekonomiska förutsättningen för all produktion;
och är det alldeles gifvet att, om man befrämjar
afsättningen af fångsten, så skola fiskarena, i samma mon som
de derigenom få högre betaldt för sin fångst, äfven ega
större resurser att skaffa sig bättre materiel och att i
allmänhet förkofra näringen samt egna sig åt sådana former
för densammas utöfning, som först med en rikligare
afkastning äro möjliga att bringa till stånd.
Vidare är det med hänsyn till allt hafsfiske af stor
betydenhet förmonligt för fiskfångstens utveckling, att den
på fisket grundade affären så vidt möjligt eges af de
fiske-idkande samhällena själfva och att dessa samhällen genom
en dylik näringens koncentration och genom
samfärds-och andra anstalter till näringsutöfningens fromma förlänas
den nödiga ekonomiska kraften för ett uppblomstrande
näringslif. Vill man sålunda ernå möjligast bästa form
*) Jfr Beaujou, A., The history of dutch sea fislieries.
London 1883, sid. 260.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
