- Project Runeberg -  Bohuslänsk fiskeritidskrift / 1894-1895 /
130

(1884-1896) Author: Axel Wilhelm Ljungman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohusläns hafsfiske och dess främjande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i riklig myckenhet gått till vid våra stränder, och sedan
Bohuslän 1658 blifvit svenskt samt sillfisket tilldragit sig
vederbörandes uppmärksamhet, utfärdades 1666 ett
reglemente för ordnandet af förhållandena vid detsamma, uti
hvilket bland annat bestämdes, att sillberedning endast
skulle få bedrifvas uti Göteborg, Kalfsund, Marstrand,
Mollösund, Gullholmen och Lysekil, hvaraf tydligt nog synes,
att sillen då hufvudsakligen gick till uti mellersta och södra
skärgården. Omkring år 1670 upphörde sillen emellertid
att gå till uti södra skärgården, men fortfor att besöka
den mellersta intill fiskeperiodens slut, hvilket angifves
hafva inträffat 1680, men enligt andre först 1697. Om
något fiske i norra skärgården under denna period är oss
intet bekant, men mycket sannolikt torde vara, att sillen
gått till äfven der. Under denna period har antagligen
också sillfisket, till följd af Bohusläns skiljande från Norge,
först börjat att med nödig kraft och i nämnvärd
omfattning idkas äfven vid Hvalöarne. Fisket, hvars utöfning
hämmades af otillräcklig afsättning och högeligen stördes
af de politiska förhållandena, bedrefs äfven under denna
period hufvudsakligast med garn, hvilket blef en ytterligare
orsak till att det ej nådde någon stor betydenhet, enär
tillräckligt antal garnfiskare naturligen ej fanns att tillgå
inom länet. Obligatorisk sillvrakning var påbuden, men
synes ej i större omfattning hafva kommit till utöfning.
Varnade af framfarna tiders erfarenhet förbehölls nu fiskets
idkande uteslutande åt konungens »egne undersåter» i hans
»rike och dess underliggande provinser», dock en eller
annan nation under detta förbud icke inbegripen, som
»förmedelst särdeles pakter» till deltagande deri vore
"berättigad. Något sådant då ännu gällande fördrag med
frem-mande makt förefanns emellertid icke och afslöts ej heller.
Likaledes förbjödos fremmande att köpa färsk sill uti
ham-narne. Någon afgift till kronan för tillåtelsen att deltaga
uti hennes fiske fordrades icke, med hvilken frikostighet
regeringen synbarligen åsyftade dels näringens uppmuntran
i dess till följe af de rådande förhållandena svaga början,
dels att göra det nyförvärfvade ^landskapets befolkning
Sverige bevågen. En ringa tull erlades emellertid så väl
vid införsel i andra delar af riket som vid utförsel.

Vid medlet af 1700-talen finner man åter sillen i
rikligaste myckenhet gå till vid bohuslänska kusten och gifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:07:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bohusfisk/1894/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free