Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stångenäs härad - Bro socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Erik Rosenkrantz, som skrev sig till Arreskov (Salling hd., Danmark) m.
fl. gårdar var son till Otte Holgersen Rosenkrantz till Boller och Näsbyholm
(Tybjerg hd) och Margrethe Jespersdatter Ganz von Putlitz. Otte
Rosenkrantz hade från sin mormoder Sigrid Erlandsdatter, tillhörande den rika
Losneätten, ärvt stora ägodelar i Norge, som sedermera tillföllo sonen Erik.
Denne uppfostrades först hos sin morfader, kom sedermera i krigstjänst under
kurfursten av Sachsen m. fl. och deltog bl. a. i slaget vid Mühlheim samt
erhöll på begäran avsked ur kurfurstens tjänst. År 1547, kom han i besittning
av sitt stora norska arv, som sedermera, efter hans död, visade sig utgöra
1/24 av hela Norges pantade gods, om man frånräknar Färöarna m. fl.
utom landet belägna.
Sedan han en tid varit stallmästare hos konungen, blir han 1557
länsherre på Varberg och trolovar sig en tid därefter med Helvig Jakobsdatter
Hardenberg, dotter till riksrådet Jakob Hardenberg. Bröllopet, som ägde
rum den 29 september 1558, försiggick under ytterst sorgliga förhållanden,
alldenstund pesten grasserade och flera av de närmaste fränderna avledo.
Samma år börjar Rosenkrantz uppföra Arreskovs ståtliga slott, som ej nådde
sin fullbordan förrän 1573.
År 1559 tillträder han befattningen som länsherre på Bergenshus och
det är här han förvärvar sig sitt namn i historien. Om man undantager
Trondhjems län, kan man säga att efter denna tid hela västkusten av Norge
ända upp till Nordkap låg under hans välde. Han förde därjämte befälet
över Norges på den tiden viktigaste fästning.
I Bergen upptog han kampen med de hanseatiske köpmännen, vilka
uppfört kontor och brygga såväl å kronans som å hans egen privata mark.
Genom ett fast och bestämt uppträdande lyckades han begränsa tyskarnas
egenmäktighet och uppträdande som stat i staten liksom även hindra deras
tidigare monopol på handeln med Nordlandene.
När krigsutbrott hotade från Hamburgs sida kvarhöll han resolut alla i
Bergen befintliga, till Hamburg destinerade fartyg.
Mot det sedliga förfallet, beroende på de tyska handelshusens förbud
mot att deras agenter eller ombud fingo gifta sig1), ingrep han med allvar
och skärpa. Han minskade ölutskänkningen och beivrade de mord och
våldsdåd, som tidigare opåtalt ägt rum i tyskarnas kvarter eller på den
s. k. Tyskebryggan.
Absalon Pedersens dagboksanteckningar (1552—72) ge en klar bild av
det moraliska förfallet i Bergen vid denna tid, och framhålles särskilt
Erik Rosenkrantz’ kraftiga åtgärder för att höja den sedliga nivån.
1) De gingo under namnet »pebersvender».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
